Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anmärk jemväl, att öfvergången från vistandet i
vattnet till det i luften är mycket naturligare än man vanligen
föreställer sig. Den luft, hvaraf jorden omgifves, är blandad
med många delar vatten. Vattnet är luft, mättad med delar
som äro mycket gröfre, fuktigare och tyngre, än detta högre
fluidum som vi gifvit namnet luft, fastän bådadera i sjelfva
verket endast äro en och samma sak för Telliameds teori.
Det är således lätt att förstå att djur, som äro vana vid
att vistas i vattnet, hafva kunnat bevara lifvet i det de
andats en luft af denna egenskap. »Den lägre luften är
endast ett utvidgadt vatten. Den är fuktig derför att den
kommer från vattnet, och den är varm derför att den icke
är så kall som den skulle kunna vara genom att åter blifva
vatten.» Han tillägger längre ned: »Det finnes i hafvet
fiskar af nästan alla gestalter, landdjur, tillochmed fåglar.
Det innesluter växter och blommor samt några frukter:
nässlan, rosen, nejlickan, melonen, vindrufvan finna der
sina likar.»
Tilläggom till dessa betraktelser de gynsamma
anordningar som man i vissa regioner kan påträffa, i hänsyn
till vattendjurens öfvergång från vistandet i vattnet till det
i luften; sjelfva nödvändigheten af denna öfvergång, i vissa
fall t. ex. derför att hafvet öfvergifvit dem i insjöar,
hvilkas vatten slutligen till den grad förminskats att de måst
vänja sig vid att lefva på jorden, eller äfven derför att det,
genom någon af dessa tillfälligheter som man icke får
anse synnerligt ovanliga, kan inträffa att bevingade och
flygande fiskar, jagande eller jagade i hafvet, drifna af
begär efter rof eller af fruktan för döden, eller kanske kastade
några steg från stranden af de stormupprörda vågorna, råkat
in bland vass och gräs, hvarifrån det varit dem omöjligt
att åter sträfva mot hafvet med samma kraftansträngning
som dragit dem ur detsamma, och att de i detta tillstånd
förvärfvat sig en större förmåga att flyga. Eftersom deras
simfenor nu icke mera sköljdes af hafsvattnet, sprucko de
sönder och förändrades i sin naturliga riktning genom
torkan. Under det de bland vassen och gräsen, der de
fallit ned, funno några födoämnen att deraf lifnära sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
