Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - II. Naturens plan. — Instinkt och förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig tillbaka, då han närmade sig den gamle, vänligt och
skälmaktigt tog hans käpp, som han bar i handen, och i
det han låtsade sig stödja sig på densamma, gick han med
krökt rygg och långsamma steg genom rummet, der de
befunno sig, medan han efterhärmade åldringens hållning och
gång. Han lemnade derefter af sig sjelf käppen tillbaka.
Det var lätt att se, att äfven han visste att göra sina
iakttagelser.
F. Cuvier iakttog ej mindre sällsamma fall. Hans
unge orang-outang brukade roa sig med att klättra upp i
träden och der sätta sig på någon gren. Man låtsade sig
en dag vilja gå upp i ett af dessa träd och der taga
honom, men då började han genast skaka på trädet. »Huru
man än betraktar denna handling», säger Cuvier, »skall det
likväl icke vara möjligt att icke deri se resultatet af en
idéförbindelse och att icke hos det djur, som är dertill i stånd,
erkänna förmågan att göra sina tillämpande slutsatser.»
Orang-outangen slöt i sjelfva verket härvidlag från sig sjelf
till de andra: mer än en gång hade de kroppars häftiga
skakning, på hvilka han tagit plats, förskräckt honom; han
slöt derför af den fruktan, som han rönt, till den fruktan,
som de andra skulle erfara, eller, med andra ord, och
såsom E. Cuvier säger, »af en särskild omständighet bildade
han sig en allmän regel.»
Flourens anför exempel på ett sällsamt drag af
klokhet, som han iakttagit i Jardin des Plantes. Man hade
flera björnar: man hade för många sådana. Man beslöt
derför att göra sig af med två utaf dem; och man tänkte
att för detta ändamål betjena sig af blåsyra. Man hällde
några droppar af denna syra i små kakor. Vid åsynen af
kakorna hade björnarna rest sig på bakbenen; de öppnade
gapet: man lyckades få några kakor in i gapen; men de
spottade genast ut dem igen och började att taga till
flykten. Man kunde tro, att de ej längre skulle vara hugade
att röra vid dem. Men man såg likväl snart de båda
björnarna med sina tassar stöta kakorna ned i en
bassin, der röra om dem i vattnet, sedan noga vädra på
dem och skynda sig att äta dem, allt efter som giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
