322 (Gud i naturen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - II. Naturens plan. — Instinkt och förnuft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dömt en storkhona för otrohet. Hennes make och de andra
storkarne dödade henne med sina näbb och kastade henne
ut ur boet.[1]

Agassiz upphöjer mer än någon annan djurens
förståndsförmögenheter. Efter att hafva visat, hvilka svårigheter
som ännu resa sig emot uppställandet af en jemförelse
mellan djurens och menniskans instinkter och förmögenheter,
framställer han följande ideer: »Lidelsernas utveckling hos
djuret är lika stor som i menniskosjälen, och jag skulle ha
mycket svårt att fatta olikheterna i deras naturer, fastän
det linnes stora sådana i deras yttringsgrader och i formen
för deras uttryckande. Ännu mera, graderingen af de
moraliska egenskaperna mellan djuren och menniskan är så
omärklig, att man helt visst skulle öfverdrifva olikheten
dem emellan, om man vägrade de förra en viss känsla af
ansvarighet för sina handlingar och medvetande. Det
finnes dessutom hos dem, och inom gränserna för deras
ömsesidiga förmögenheter, individualiteter hvilka äro lika
tydligt bestämda som hos menniskan; alla hästvänner, alla

[1] Vi ega ett stort antal bevis på djurens förstånd; men vi
kunna ej uppehålla oss alltför länge vid denna punkt. Dock må vi
till det föregående lägga, att, om man får tro vissa engelska s. k.
punters, vildänderna hålla parlamentariska sammankomster och
omrösta. Dessa fåglar ha, såsom alla djur, särskilda uttryck för att
beteckna sina känslor af glädje, smärta, hunger, kärlek, fruktan,
svartsjuka etc, och åtskilliga erfarna punters förstå dem, när de tala om
affärd, hvila, fara, vrede, etc. Dessa uttryckssätt vexla tillochmed
alltefter arterna. Man berättar äfvenledes, att en fågelhona, som under
rufningen blifvit sjuk, begaf sig till en annan hona och talade med
henne på sitt sätt; på grund af detta samtal, intog den senare
den sjukas plats, under det denna lade sig vid hennes sida och dog
en timma derefter. Enligt Grüner har räfven i sin stämma mycket
olika böjningar och tonfall. Den glada hunden skäller helt
annorlunda, än den vredgade. Insekternas åtbörds- och ljudspråk är,
såsom man vet, medelst antennerna och vingarnas mycket olika
rörelser mycket rikt och omvexlande. Vi gå ej så långt, att vi öfversätta
det på fransyska, såsom Dupont de Nemours; men man kan icke
förneka, att djuren ömsesidigt delgifva hvarandra sina intryck. — De
ha tillochmed framför oss det privilegiet, att de förstå våra ord,
under det vi icke förstå deras, och att de förstå hvarandra, i hvilket land
de än träffas, medan en fransman icke förstår en tysk eller en kines.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/gudinatur/0330.html

		Gud i naturen / 322 (1868) Author: Camille Flammarion Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|