Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagarnas matematiska formel. Att envisas med att vilja
betrakta den skapade varelsen endast med kroppens ögon
och ej med själens, det är att frivilligt stanna vid ytan.
Vi veta nogsamt, att våra motståndare skola emot oss
invända, att anden ej har ögon, att själen är född blind,
och att hvarje försäkran, som det kroppsliga ögat icke
gifvit, ej har något slags värde. Men detta är ett
godtyckligt antagande, som sjelft är mycket illa grundadt. Vi ha
sett, att man ej kan på god tro sätta i tvifvel den
förnuftiga ordningens sanningar, och att det är i vårt eget
omdöme, som visheten om all sanning grundar sig. Vi skola
derför utan vidare förbigå dessa bedröfliga invändningar.
För oss är naturen en lefvande och älskad varelse; hon är
ännu mera: en väninna; allestädes närvarande, tilltalar hon
oss genom sina färger, sina former, sina toner, sina
rörelser; hon har leenden för alla våra fröjder, suckar för all
vår bedröfvelse, sympatier för alla våra förhoppningar. En
jordens son, är vår organism i vibration med alla de
rörelser som utgöra naturens lif: han sammanfattar dem,
fördelar dem och qvarlemnar ett djupt eko deraf i vår inre
varelse, om vi icke förqväfts af det bedrägliga, konstlade.
Dotter af skapelsens princip, återfinner vår själ det
oändliga i naturen. För den spiritualistiska vetenskapen finnes det
ej någon automatisk mekanism och någon i sin absoluta
orörlighet tillbakadragen Gud, stående midtemot hvarandra;
Gud är naturens styrka och verkning; han lefver i henne
och hon i honom; anden anas midtigenom materiens
vexlande former. Ja, naturen har harmonier för själen. Ja,
hon har taflor för tanken. Ja, hon har egodelar för
själens ärelystnad. Ja, hon hyser ömhet för hjertats trängtan.
Ty hon är oss icke främmande, hon är ej skild ifrån oss;
vi äro ej annat än ett med henne.
Hvad är naturens lefvande kraft, detta andelif som bor
inom henne, denna organisation af varelsernas bestämmelse,
vishet och allmakt, skapelsens uppehållelse, denna
innerliga förbindelse mellan en universel ande och alla de
skapade varelserna — hvad är detta, om icke uppenbarelsen
af Guds tillvaro? Hvad är det annat, än yttringen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
