- Project Runeberg -  Gud i naturen /
354

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motsägelse, man träffar der endast harmoni. Man behöfver
aldrig glömma, hvad man en gång vet. Då reglerna
allmängöras, blifva de skenbara undantagen regelbundna. En
tvetydighet i dess sublima lagstiftning är lika oerhörd som
en illa förstådd handling.

Den moderna vetenskapens stora upptäckter hafva
derför ombildat Gudsbegreppet och framställa det numera i
en helt annan dager, än hittills. Denna nya betraktelse af
naturen är på samma gång mera ofantlig och svårare att
fatta. Likväl kunna vi åtminstone tänka oss, om än icke
skizzera, hela denna framåtskridande ombildning.

Okunnigheten hade gjort Gud till menniska;
vetenskapen har guddomliggjort honom — om denna pleonasm
icke förgrymmar de grammatikaliskt ömtåliga öronen.
Fordom var Gud menniska; nu är han Gud. Kolarens tro,
med hvilken man ännu helt nyss skröt så mycket, är ej
mera den verkliga tron. Credo quia absurdum (jag tror
derpå, emedan det är orimligt) är en dubbel orimlighet.
Det högsta Väsendet, skapadt efter menniskans beläte, ser
nu detta beläte så småningom utplånas, för att lemna rum
för dess formlösa realitet. Ty formen, bestämningen,
tiden, varaktigheten, måttet, makt- eller verksamhetsgraden,
beskrifningen, kunskapen, de kunna ej mera tillämpas på
Gud; man börjar inse det. Sjelfva namnet innesluter ett
ofullständigt begrepp, och man borde kunna tala om Gud,
utan att behöfva nämna honom. Fordom höll Jupiter
åskviggen i sin hand, Apollo körde Solens hästar, Neptunus
herrskade öfver Oceanen. I buddhaisternas afgudadyrkan
uppväckte Gud en död på ett helgons graf, lät en stum
tala, en döf höra, en ek växa upp på en enda natt, en
drunknad dansa kring på vattnets yta, blottade den tredje
himlens regioner för extatiker, bevarade en martyr frisk
och sund midti lågorna, förde en prest hundra mil i ett
ögonblick och gjorde hvarje ögonblick ingrepp i sina eviga
lagar. Ännu i dag tillbeder man långt härifrån, i Thibet,
Mätreia: denna Guds hand tyglar böljornas raseri,
välsignar en här och förbannar dess fiende, leder regnet till de
länder der stora processioner begära det, och, lik en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free