Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grekernas Zeus, eller Romarnes Jupiter, eller den som
medeltidens målare satte på en tron i himmelens höjd. Vår
Gud är ännu okänd, såsom han var det för Vedas, såsom
han var det för de visa uti Athens areopag. Några
framstående kristna kyrkofäders och några upplysta moderna
teologers begrepp om Gud närmar sig mer än något annat
denna okända Gud; men skulle det väl kunna fatta honom,
då ingen skapad ande, hvarken menniskorna eller englarna
(om det finnes englar), kan fatta honom?
Vi skola här icke sysselsätta oss med de inbillade
boningsplatserna för Guds person, vi skola icke tala om
grekernas poetiska himmel, befolkad med ideala gestalter, der
de alltid unga och sköna gudarne roa sig, skratta, bekämpa
hvarandra såsom menniskorna och finna sin största lycka i
att deltaga i de menskliga ödena; ej heller om judarnas
dystra och argsinta gud, som straffade ända till tredje och
fjerde led. Vi skola ej heller orda om muhamedanernas
himmel, hvilken utlofvar åt de trogna talrika houris, sköna
ty de ega en evig ungdom och en aldrig sinande njutning
för sinnena; ej heller om grönländarnas himmel, der den
största lyckan består i en stor mängd fisk och hvalfisktran;
ej heller om den jagande indianens, som belönas med en
i evighet riklig jagt, eller om germanens, som i Walhalla
dricker mjöd ur hufvudskålen på en af sina fiender, etc.
Om menniskans enkla sunda förstånd icke kunnat göra
sig en ren och abstrakt ide om det absoluta, har ej heller
filosofiens försök varit lyckligare. Den som skulle vilja göra
sig mödan att hopsamla alla de föreställningar man
gjort sig om Gud, om det absoluta, eller om det
filosoferna kalla verldssjälen, han skulle förvånas öfver de olika
systemernas mängd, hvilka alltifrån de historiska tidernas
början till våra dagar och, i trots af vetenskapens
framsteg, förete få nya förnuftsslut och sällan äro
förnuftsenliga.
Menniskorna behandla Gud, sade Göthe, liksom om
det högsta, ofattliga, obestämbara väsendet icke vore
någonting annat, än en deras gelike; annars skulle de icke
säga: »Herren Gud, vår Gud, den gode Guden.» Han blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
