Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla historieskrifvare öfverensstämma i att tillskrifva
Xenofanes uppfinningen af den universela skepticismen, på
samma gång som de anklaga honom för panteism. Det
är måhända nödigt att här göra den anmärkningen, att det
är en orimlig anklagelse, då man börjar med att tilldela
en person en öfverdrifven dogmatism, för att sluta med att
förebrå honom för det han i filosofien infört läran om
alltings ofattbarhet. Sextus citerar till stöd för denna åsigt
en sats af Xenofanes: »Ingen menniska har vetat, ingen
menniska skall få veta någonting bestämdt om gudarne och
om allt detta, hvarom jag talar. Och den, som talar mest
derom, han vet ingenting, och gissningen råder öfver allt
(δόχoς τ’ ἐπὶ πἄσι τέτυχται)».
Förklarar icke filosofen sjelf tydligt, och säger han
icke, att det här är fråga om gudarne, om dessa gudar
mot hvilka han förde ett förbittradt krig? Det band, som
fäste honom vid de tvänne skolor han tillhörde, var
skepticismen, och i dessa skolor var det liksom en
öfverenskommen formel, att tron på gudarne stod utom
vetenskapen. Vi befinna oss i dag på alldeles samma punkt: det
finnes ännu menskliga gudar att afslöja och en sann Gud
att förkunna.
Ännu i dag, liksom på Xenofanes’ tid, är det af vigt
att bekämpa denna håg hos menniskan att hänföra allt till
sig sjelf och öfverflytta sina ofullständiga ideer in på
Skaparens område. Den bildstormande vetenskapen kullkastar
våra enfaldiga beläten. Vetenskapen sysselsätter sig
visserligen icke omedelbart med dessa trosbekännelser; ingen kan
draga i tvifvel om, att icke hon har andra föremål för
studium, hvilka äro mindre ofattliga och mera positiva än
dessa. Men genom sina segrar inom den fysiska verlden
och genom sitt granskande väsende förändrar hon
ovilkorligen vårt sätt att se sakerna, och vi kunna ej längre
försona den vetenskapliga andens karakter med dessa
inkarnationer af barnsliga ideer, hvilka äro ovärdiga det absoluta.
Det är just deri, som dess allmänna sträfvan består. Och
här, liksom i afseende på slutändamålen, äro vi nog ledsna
att se, det ett visst antal vetenskapsmän, hvilka erkänna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
