Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menskliga irringar för hvilka vi nyss framställt några typer,
hafva på samma gång öfvergifvit dessa irringar och all tro;
liksom om vårt eländes villfarelse och oförmåga medförde
den första orsakens fall, hvilken de vanställt! För öfrigt
vilja vi, eftersom tillfälle dertill erbjuder sig, tillägga, att
denna skepticismens öfverdrift icke bör med stränghet
tillräknas sjelfva deras beslut, som fallit så lågt: de drefvos
ibland dertill genom ett slags hämndkänsla mot den
motsatta öfverdriften. Gudsförnekelsens (ateismens) förnämsta
styrka förskrifver sig onekligen från sjelfva spiritualismens
öfverdrifter, öfverdrifter som fordra en oundviklig och giltig
rättelse. Huru ha de okloka spiritualisterna behandlat den
ofantliga Naturen? De ha antagit en evighet af
overksamhet, en verldens spontana skapelse: i det oändliga
tomrummet placerar en godtycklig vilja vexlingen af tid och
rum. Verlden är utan rötter i det förflutna och förefaller
oss som en ren slump. Men hon är i den exklusiva
spiritualismen hemfallen åt ännu djerfvare inbillningar:
nämligen materiens förnekelse, hvilken vi redan skönjt i boken
I. Har icke Berkeley (Princ. conn. hum.) uppställt följande
sats: »Det finnes sanningar, hvilka ligga oss så nära och
äro så lätta att fatta, att det är tillräckligt att öppna
ögonen för att se dem; och bland de vigtigaste af dessa är
enligt mitt förmenande denna, att det glänsande
himlahvalfvet, att jorden och allt hvad som pryder hennes barn,
med ett ord, att alla de kroppar, hvilkas sammanfattning
utgör denna herrliga verld, icke finnas till utanför vår ande».
Att drifva paradoxen dithän, det är dock att anropa den
motsatta öfverdriften, hvilken ej dröjer att svara, utan
våldsamt framträder under ateismens form. Det finnes andra
fanatici, hvilka ej allenast fullt och fast tro på de mest
skriande orimligheter, utan dertill lefva i den öfvertygelsen
att de stå i omedelbar förbindelse med Gud sjelf, och på
grund af denna särskilda nåd tillegna sig ett privilegium
på ofelbarhet. Dessa varelser inbilla sig naivt nog, att den
spökbild, som de hopsmidt med sig, är den rätta Guden,
himmelens och jordens skapare, och de behandla, vid den
aldra ringaste anledning, med lärd mine alla dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
