Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverstepresten (Comte) 60,000 frcs, etc. Här finns det ej
någon annan Gud än Menskligheten.
Dessa teorier äro ännu begripliga för dem som äro
vana vid de metafysiska spekulationerna. Det finnes andra,
hvilka, förfinade och hårdragna, upplösa panteismen i ett
slags genomskinlig ånga och höjer metaforen af Gud till
en sådan grad, att Gud fullständigt upphör att existera,
för att lemna ett absolut öfvervälde åt sin transcendenta
metafor eller liknelsebild. Låtom oss lyssna till denna
utsökt fina bestämning. »På tingens spets, högst uppe i
den ljusa och otillgängliga etern, uttalas det eviga axiomet;
och det länge ihållande genljudet af denna skapelseformel
bildar genom sina outtömliga, vågformiga rörelser det
ofantliga universet. Alla tingens rader nedstiga derifrån,
sammanfogade genom den gyllene kedjans gudomliga länkar.»
Det skulle för visso vara svårt att tänka sig, huru detta
hemlighetsfulla axiom kan låta ur sin abstraktion
realitetens verld träda fram och huru det, böljande i sitt eviga
tomrum, skapar och sätter verldens allmänna lagar i
verksamhet. När vi anklaga den kristna teologien för att
framdraga verlden ur intet, är det enligt vårt förmenande
åtminstone onödigt att ersätta det ena underverket med det
andra.
Hypotesen om det eviga axiomet är mer än
pante-istisk; den har rätt till titeln ateistisk, och vi kunna pryda
den med namnet filosofisk ateism. Vi skulle kunna här
tillägga äfven andra former, den kosmologiska och den
fysiologiska ateismen. Den förra består i, att i stället för
Moses ord sätta följande vers: »I begynnelsen var det höst,
och hösten var till af sig sjelf, och hösten är verldens
förste aflare.» Den andra består deri, att man i stället för
en förnuftig orsaks styrelse sätter naturens omedvetna
krafter. Dessa tvänne slag af ateism hafva vexelvis antydts i
detta verk; vi ha uttalat vårt omdöme öfver deras
påståenden och behöfva ej mera återkomma dit.
Slutligen ha vi den absoluta ateismen, hvilken utan
att rynka ögonbrynen förvillar sig ända till hädelse. Se
här ett exempel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
