Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det dessa tankar trängde sig fram ur min själ,
för att förenas med hela naturens storartade tacksägelsebön,
skingrades skyarna i vester och guldskimret från de
upplysta trakterna öfvergjöt berget.
»Ja! du hör mig, o Skapare! du som gifver den lilla
ängsblomman hennes skönhet och doft! Hafvets stämma
ljuder ej öfver min, och min tanke höjer sig med allas
bön upp till dig, o min Gud!»
Från uddens höjd sträckte sig min blick åt söder och
vester, öfver slätten såväl som öfver hafvet. Då jag vände
mig om, såg jag hälften af de på stranden liggande
menskliga städerna.
I Havre upplystes köpmansgatorna, och längre bort,
på motsidan, i Trouville, tände nöjets char sina facklor.
Och under det naturen samlat sig inför Gud, for att
helsa en af hans trogna stjernor, under det alla varelserna
meddelat hvarandra sina böner och den suckande hafsvågen
förenade med aftonens bris sin tacksägelsebön vid den
herrliga dagens slut; under det att det skapade verket
enhälligt och andaktsfullt bragte Skaparen sitt tackoffer; lefde
den med en odödlig och ansvarig själ begåfvade varelsen,
— skapelsens med företrädesrättigheter försedda väsende, —
tankens representant, Menniskan, å sin sida obekymrad
om denna herrlighet och beredde sig till den stundande
nattens vällustiga rus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
