- Project Runeberg -  Gud i naturen /
3

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernverlden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

velat att öfverallt, hvarest blott varelser lefva som förmå att
fatta det oändligas idé, stjernornas oändliga verld skulle leda
deras tankar till hans thron!

Dock, huru många århundraden måtte ej hafva förflutit,
innan menniskan från beundrandet af det herrliga skådespelet
öfvergick till dess noggrannare undersökande och underkastade
så väl himlakropparnes storlek som de banor de genomvandra
en bestämd mätning.

Det första steg, som förde henne till en närmare kunskap
om stjernverldens utsträckning i rummet, var att hon först
lärde känna jordens form och storlek och derigenom vann ett
mått för planetsystemet, en fast basis för den blifvande
utvecklingen af sitt astronomiska vetande. Stödjande sig på den
erkända sanningen af att vi, om vi stå vid hafsstranden, i
början blott se de öfversta spetsarne af ett kommande skepp och
att de understa delarne blott så småningom visa sig för oss,
att solen uppgår allt mera sent, när vi vandra från ostliga till
vestliga trakter och att den skugga af jorden, som vid
månförmörkelser visar sig på månen, alltid synes rund, hade redan
de gamle grekerna kommit till insigt om jordens klotformiga
gestalt och gjort de första försöken att mäta hennes storlek.

Men då de gamle blott kände en så liten del af jorden
och deras mätningsverktyg ännu voro så högst ofullkomliga,
kunde också deras beräkningar ej blifva annat än ytterst
felaktiga. Först det sednaste århundradets omsorgsfullare
gradmätningar har det lyckats att vinna ett, om också ej
fullkomligt säkert, så åtminstone sanningen mycket nära kommande
resultat och ådagalägga, att jorden är ett vid polerna
afplattadt klot med en polardiameter af 1,713 och en
eqvatorialdiameter af 1,716 geografiska mil.

Sedan man på detta sätt funnit jordens storlek, var det
nu en lätt sak att uträkna afståndet emellan de till vårt
planetsystem hörande himlakropparne, ty mathematikern behöfver
blott en genom redan verkställda uträkningar bekant linea och
den vinkel, under hvilken en tredje punkt synes från denna
lineas ändpunkter, för att i alla dess dimensioner lära känna
den triangel, som ligger emellan dessa trenne punkter. Med
trianglar eröfrar han himmelens rymder och underkastar dem
sitt vetandes herravälde, lika säkert som han efter dem mäter
storleken af sina marker och höjden på sina berg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free