Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det väl vid betraktandet af en så fullkomlig mekanik längre
möjligt att tvifla på tillvaron af en högste verkmästare!
Men äfven huru underbar synes oss ej menniskans själ,
som kan begripa ett så storartadt system, väga de aflägsna
verldskropparne och återföra alla dessa hvarandra korsande
banor till en enda harmoni af den obeskrifligaste herrlighet!
Copernicus, Kepler, Newton och La Place! I täflen i
sanning i storhet med de lysande himlakroppar, hvilkas rörelser I
så mästerligt uträknat, och att I dertill voren begåfvade, visar
oss huru innerligt menniskan sammanhänger med stjernverlden
och gifver oss det mest öfvertygande bevis på att hennes själ
framgått ur samma källa! Voro vi blott slumpens barn, huru
kunde väl då våra förmögenheter vara så inrättade, att vi
förmå underkasta så oändligt aflägsna, äfvenledes åt slumpen
prisgifna verldar den säkraste beräkning! Stodo vi ej till dem i
något det ringaste förhållande, huru kallt och liknöjdt skulle
vi ej då se dem vandra på det dunkla firmamentet, medan nu
vårt bröst vid deras anblick skälfver af aningsfull bäfvan!
När Herschel upptäckte Uranus, som först från det
oerhörda afståndet af 400 millioner geogr. mil mottager solens
matta strålar, trodde man att de yttersta gränserna för vårt
planetsystem blifvit uppnådda och att på andra sidan om denna
kulna och kalla himlakropp det den ödsliga rymdens rike måste
begynna, som sträcker sig till den närmaste fixstjernans område.
Men Uranus visade perturbationer i sin bana, hvilka ej
kunde förorsakas genom Saturni attraktionskraft och alltså
uppenbarligen måste härröra från en ännu okänd planet.
Genom mathematisk beräkning bestämde Le Verrier denna
störande himlakropps läge och massa, och han hade knappt
angifvit hvar den enligt all sannolikhet vore att finna, innan redan
berliner-astronomen Galles teleskop såg honom såsom en stjerna
af åttonde storleken rulla fram uti de aflägsna himlarymder,
der han på 716 millioner mils afstånd från solen genomvandrar
sin oerhörda bana.
I sanning en lysande triumf för den beräknande
astronomien! En herrlig seger för menniskosjälen, som på förhand
förkunnar hvad ännu intet dödligt öga skådat och stadigt och
säkert leder forskaren genom etherns obegränsade engder!
Möjligt är att ännu på andra sidan om Neptunus nya
planeter rulla, hvilkas litenhet i ett så oerhördt fjerran måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
