Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så storartadt vårt planetsystem än är med sin herrliga
centralsol och sitt följe af irrande stjernor och kometer, bildar
det dock blott en försvinnande liten del af det för oss
synbara verldsalltet. Få till antalet äro planeterna, om vi
jemföra dem med den oerhörda hären af så kallade fixa stjernor,
hvilka liksom fasthäftade på himlahvalfvet med detta tyckas
hvälfva sig omkring jorden i oförändrad ställning.
Deras afstånd är så enormt, att det länge trotsade
astronomernas alla sträfvanden att mäta detsamma och att det först
under den sista tiden med hjelp af de skarpaste instrumenter
och de omsorgsfullaste jemförande iakttagelser lyckats mäta
distansen för några få bland dem. På detta område äro
solafstånd icke mer tillräckliga att tjena till måttsenhet; det
bevingade ljuset, som tillryggalägger 40,000 mil i sekunden, måste
intaga deras ställe för att i minsta möjliga siffertal
sammanfatta dessa obegripliga, vår fattningsförmåga så helt och hållet
öfverväldigande rymder.
Tre och ett halft år skulle ljuset behöfva för att komma
till den oss närmaste fixstjernan, tjugo år måste det med
oförminskad hastighet genomila ethern för att uppnå den klart
lysande Sirius, och först efter trettio år skulle det hafva
tillryggalagt den sträcka, som skiljer oss från Polstjernan.
Så hafva några och trettio fixstjernor afstånd blifvit
uträknade, men de tusental, som man redan upptäcker med blotta
ögat, och de millioner, som först teleskopet uppenbarar, rulla
så omätligt långt från vår planet, att de väl för evigt skola
trotsa alla våra mätningsförsök.
Om den oerhörda svårigheten af dessa beräkningar och
våra nuvarande astronomiska instrumenters fullkomlighet skall
man väl bäst kunna göra sig en föreställning, om man till ett
mindre mått reducerar dessa oerhörda afstånd och storheter.
Föreställa vi oss alltså solen såsom fixstjerna af en apelsins
storlek i medelpunkten af en stor sal, t. ex. i Heidelberg, och
den ärtstora jorden rörande sig omkring henne i salens
omkrets, så skall Neptunus redan behöfva det närmaste torgets
större afstånd för sitt kretslopp och mången komet till och
med göra Utflygter till de närmaste byarne. Det är lätt
begripligt att med salens diameter, som här föreställer
jordbanans, till basis det jemförelsevis ej kan vara särdeles svårt att
mäta de för beräkningen af alla dessa afstånd nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
