Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriciteten och magnetismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föremål, såsom guldflittror, sågspånor, papperslappar, små
kulor af flädermärg o. s. v. Men om man med ylle- eller
sidentyg gnider en glasstaf, en stång svafvel eller lack, ett stycke
bernsten o. s. v., erhålla dessa kroppar genast denna egenskap,
hvars orsak man kallar elektricitet efter bernstenen (electron),
hos hvilken de grekiske filosoferna först iakttogo det
märkvärdiga fenomenet. Man finner vidare att de kroppar, på hvilkas
yta elektriciteten genom gnidning i största mängd utvecklar
sig, äfven äro de sämsta elektriska ledare, under det de
kroppar, som genom gnidningen ej. blifva elektriska, såsom t. ex. i
främsta rummet metallerna, utomordentligt raskt leda
elektriciteten.
På dessa principer hvilar konstruktionen af den vanliga
elektricitetsmaskinen, hvaruti den genom gnidning af en
glasskifva eller glascylinder mot en med hästhår stoppad och med
amalgam öfverdragen läderkudde framkallade elektriciteten
samlar sig uti en isolerad ledare af messingsbleck.
Redan häraf finner man att luften måste vara en dålig
elektricitetsledare, emedan annars elektriciteten från
konduktorn ögonblickligen skulle bortföras genom henne. Vatten och
vattenånga äro deremot goda ledare, och derföre förlorar sig
elektriciteten, som vid torr luft länge häftar vid en isolerad
ledare, mycket hastigt när luften är fuktig.
Iakttagelsen har ytterligare visat att det finnes tvänne slags
elektricitet, hvilka väl hvar för sig betraktade tyckas hafva
fullkomligt lika egenskaper, men likväl väsendtligt skilja sig från
hvarandra derigenom att de med likartad elektricitet behäftade
kroppsdelarne stöta hvarandra ifrån sig, under det två med
olikartad elektricitet försedda kroppar attrahera hvarandra.
Blott ett försök vill jag omnämna, som ställer dessa
sanningar i ett klart ljus. Om man nemligen tager två isolerade
pendlar (små metallkulor upphängda uti en silkestråd), af
hvilka den ene blifvit gjord elektrisk genom beröringen af en
förut med sidentyg gniden glasstaf, den andre genom en med
ludet skinn gniden lackstång, så finner man att den af
glasstafven bortstötta kulan attraheras af lackstången, men den af
lackstången bortstötta attraheras af glaset. Det gnidna glasets
elektricitet är alltså ej densamma som hartsets, emedan
hvartdera af dem drager till sig det, som det andra stöter ifrån sig.
De båda elektricitetsarterna har man tilldelat namnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
