- Project Runeberg -  Gud i naturen /
23

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriciteten och magnetismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Icke blott genom gnidning, utan äfven genom förändringar
i tryck och temperatur uppväckes elektricitet. Sålunda blifva
många mineralier med glatta och polerade ytor elektriska, när
man trycker dem något mellan fingrarne, och så har
turmalinen, ett i Indien mycket utbredt mineral, egenskapen att draga
till sig och bortstöta lätta kroppar, när den blifver uppvärmd.
Till och med blotta beröringen af tvänne olikartade ledande
kroppar är tillräcklig för utvecklandet af elektricitet, och i
sådant fall blifver, om båda ledarne äro isolerade, den ene
positivt, den andre negativt elektrisk. Denna högvigtiga upptäckt
gjordes först år 1789 af Galvani, medicine professor i Bologna,
och bekräftades af Volta, professor i Pisa; män, hvilka
derigenom förvärfvat sig ett odödligt namn — ty på detta enkla
faktum hvilar en hel verld af framåtskridande för menskligheten.

Den genom beröringen uppkommande elektriska
laddningen hos en kropp är väl i och för sig blott ganska obetydlig,
men genom konstrika apparater, staplar eller batterier, som
äro hopsatta af parvis ordnade olikartade metaller (koppar,
zink) eller af metall och kol, låter den galvaniska kraften,
såsom beröringselektriciteten efter sin upptäckare blifvit kallad,
så betydligt hopa sig uti tvänne motsatta trådar eller poler,
att den är i stånd att frambringa de mest storartade
verkningar.

Om de båda polerna på ett galvaniskt batteri blifva
närmade till hvarandra på ett mycket kort afstånd, ser man en
oafbruten ström af gnistor gå öfver från den ena tråden till
den andra. Bringar man dem i omedelbar beröring, d. v. s.
sluter man kedjan, så upphör öfvergåendet af gnistor, men
dermed äro icke alla elektriska verkningar upphäfda. I
stapeln utvecklas fortfarande elektricitet och på alla punkter af
slutningstråden eger oupphörligt återföreningen rum emellan
de i stapeln skiljda elektricitetsarterna. Till det yttre synes
allt lugnt, men i det inre herrska fortfarande verksamhet och
rörelse.

Med det galvaniska batteriet har menniskan skapat sig ett
ganska underbart verktyg, medelst hvilket hon redan nu vinner
resultater, som skulle hafva synts våra fäder fullkomligt
fabelaktiga och som äfven förekomma oss nästan som drömmar ur
sagoverlden, fastän vi se dem med våra egna ögon. Ty med
dess hjelp och genom skarpsinnigt begagnande af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free