Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa dagliga förändringar äro väl mycket små, men efter
en längre tidrymd märker man betydliga variationer, som
tyckas antyda en de magnetiska polernas vridning omkring de
geografiska på mycket långa mellantider.
Sålunda var år 1580 deklinationen i Paris ostlig och
utgjorde ungefär 11°30’; år 1663 var den lika med 0; sedan den
tiden har den åter blifvit vestlig; 1814 uppnådde den vestliga
deklinationen sitt maximum af 22°34’; från denna tid gick
nålens nordpol åter mot öster och ännu i dag fortfar den
vestliga deklinationens aftagande. Man kan alltså vänta att den
magnetiska meridianen åter skall sammanfalla med den
astronomiska och att sedan deklinationen skall blifva ostlig.
Utom dessa regelbundna variationer har man äfven
iakttagit oregelbundna förändringar, magnetiska åskväder, som
isynnerhet inträda vid starka norr- eller sydsken och
understundom samtidigt observeras öfver mycket stora ytor.
Vid den så kallade magnetiska eqvatorn, hvilken dock ej
sammanfaller med jordeqvatorn, märker man att en i vertikal
rigtning fritt sväfvande nål alldeles icke gör någon lutning;
men ju mera man från eqvatorn närmar sig norr eller söder,
desto större blifver i allmänhet inklinationen, tills slutligen
Ross vid den af honom upptäckta magnetiska nordpolen
(hvilken dock, som sagdt är, alldeles icke är någon fast och
oföränderlig punkt) iakttog en lodrät ställning hos
inklinationsnålen.
Om man genom linier förenar de orter, som hafva samma
lutning, erhåller man derigenom magnetiska inklinationslinier
eller paralelcirklar, hvilka till följd af polernas afvikande läge
naturligtvis ej öfverensstämma med de geografiska; men
besynnerligt är likväl, att de ej heller fullkomligt koncentriskt
omgifva de magnetiska polerna och icke, som man skulle vänta,
öfverallt i räta vinklar skära de magnetiska meridianerna.
Slutligen har man äfven funnit att intensiteten af den
kraft, med hvilken nålen rigtas mot polen och hvilken låter
mäta sig genom hastigheten af samma nåls svängningar på
olika orter, i allmänhet är obetydligare i närheten af eqvatorn,
utan att likväl någonsin blifva fullkomligt O, men tilltager med
närmandet till polerna.
Men äfven linier eller cirklar af samma intensitet löpa
hvarken paralelt med de geografiska paralelcirklarne eller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
