Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftkretsen i dess förhållanden till växt- och djurverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— uti en sådan med hafsvatten fylld reservoir, så skulle de
snart dö af brist på syre och till följd af vattnets hastigt
tilltagande förruttnelse, men tillsätter man några ulver och
conferver, så bibehåller sig jemnvigten, och under det de sednare
grönska och växa, glädja sig de förra en lång tid åt en frisk
och liflig tillvaro.
Men trots denna så märkvärdiga vexelverkan mellan
växt-och djurriket skulle dock luftreningens ändamål blott
ofullkomligt hafva vunnits, om ej försynen dragit försorg om att
hålla atmosferen i en beständig rörelse och derigenom utan
afbrott åstadkomma en likformig blandning i alla zoner. Detta
ändamål vinner den fullkomligt genom det lika storartade som
enkla systemet för vindarne, hvarigenom luften i eviga
strömmar blifver tvungen till eviga vandringar från eqvatorn till
polerna och från polerna till eqvatorn.
Solvärmens olika inflytande på atmosferen uti
tropikländerna och under de högre breddgraderna är den första
orsaken till detta oerhörda kretslopp. Der dagens stjerna med
lodräta strålar berör jorden, genomglödgar marken och
utgjuter floder af värme i oceanens sköte, stiger den lättare vordna
luften, liksom attraherad af solen, upp emot himmelen i
lodräta pelare. Men tyngdlagen lider intet tomt rum, utan
kallare luftpelare rycka oupphörligt ned ifrån polerna för att
ersätta den uppstigande luftströmmen, hvilken å sin sida i
atmosferens högre regioner så småningom åter sänker sig och
rycker upp emot polerna för att sedermera, förtätad genom
kölden, derifrån ånyo vandra till eqvatorialtrakterna.
Liksom solens inflytande på luftvexlingen på detta sätt
gör sig känbart i stort, framkallar äfven i hvarje särskild trakt
den ojemna uppvärmningen af de olika föremål, som betäcka
jordytan, en aldrig upphörande oro i atmosferen. Gräset,
stenen, skogen, vattnet blifva i olika grad uppvärmda af solen,
utstråla med olika kraft den insugna värmen, meddela de
luftlager, som komma med dem i beröring, en högre eller lägre
temperatur och derför äfven en större eller mindre tyngd.
Men luften sträfvar beständigt efter jemnvigt, och oaktadt den
aldrig kan vinna densamma, lika litet som menniskan trots sin
eviga äflan och sträfvan efter sanningen någonsin skall hinna
sitt mål, så böljar den dock i enlighet med den nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
