Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftkretsen i dess förhållanden till växt- och djurverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom det vid horisontens rand uppdykande skeppet eller den
på milslångt afstånd liggande bergspetsen, utan vårt öga
genomtränger hela dess kristallklara djup ända till dessa
oändligt aflägsna verldar, som under klara nätter skänka oss en så
herrlig anblick och hvilkas utforskande hörer till det
menskliga vetandets mest storartade föremål.
Ett animaliskt lif är visserligen tänkbart utan förmågan
att på ett visst afstånd se sitt byte eller fiende, såsom bland
annat bevisas af de i hålor boende insekterna, uti hvilkas
mörka hemvist ej ens det ringaste ljusskimmer intränger; men
blott i en genomskinlig luft, som tydligt låter föremålens
färger och former urskiljas, kunde det högre djurlifvet utveckla
sig, och blott i en atmosfer af kristallisk klarhet menniskan
komma till kunskap om stjernverlden.
Det finnes trakter af jorden, bland andra vid den
peruvianska kusten, der en tät töckenslöja hela månader utbreder
sig öfver land och haf, så att hvarken måne eller stjernor
kunna blifva synbara och ingen solstråle genomtränger det
gråa dunsttäcket. Möjligtvis skulle en sådan beskaffenhet af
atmosferen, i stället för att vara en lokal och periodisk
företeelse, kunnat blifva luftkretsens eviga allmänna karakter; men
då skulle menniskan nödvändigt hafva varit inskränkt till en
så låg grad af bildning och måst försaka så många njutningar,
att hennes uppträdande under sådana omständigheter är
fullkomligt otänkbart.
Ett väsende, så mäktigt af högre utveckling, måste
nödvändigt uppträda uti ett klart lufthaf, för att icke till sin
omgifning råka i den mest skriande motsats, en dissonans,
hvilken omöjligen kunde ega rum uti en så planmessig
verldsordning, som hela skapelsen i alla sina inrättningar och
förhållanden visar sig vara.
Vår ända bort i det aflägsnaste fjerran genomskinliga
atmosfer bjuder icke blott vårt skönhetssinne de mångfaldigaste
njutningar, utan leder derjemte äfven vår själ in på
oändlighetens område och tjenar honom såsom brygga till
andeverlden. När vår blick sväfvar ut öfver det vida hafvet eller från
toppen af Righi öfverskådar en hel verld af snöberg, gröna
mattor och blåa sjöar; när den badar sig i den glödande
morgonrodnaden eller fröjdar sig åt aftonmolnens underbara glans;
när den ser den silfverklara månens milda strålar glittra i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
