Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom örat så väl som genom ögat talar den
genomskinliga ljudförande atmosferen till vår själ och öppnar för honom
portarne till en annan verld!
—
FEMTE KAPITLET.
Oceanens majestät.
Oceanens storlek. — Dess väldighet i rummet och tiden. — Dess välgerningar.
— Skalden vid hafsstranden. — Ebb och flod. — Fenomenets orsaker. —
Dess inflytande på hafvets organiska lif. — Hafsströmmarne. — Hvem
underhåller detta oerhörda kretslopp? — Dess vigt för lifvet. —
Himlakropparne och hafvet leda uppenbarligen sitt ursprung från en och samma tanke.
—
Huru stor och väldig är icke den jorden omslingrande
oceanen! Hvar ville man väl finna dess gränser, hvar dess
slut! Han rullar genom alla zoner, och kontinenterna
uppdyka blott som öar ur hans omätliga sköte! Dag och natt,
vinter och sommar herrska samtidigt på hans evigt svallande
vågområde! Solen ler emot honom med evig morgonrodnad
och lemnar honom evigt med sina mattade strålar. Här
uppstiga palmskogar vid hans stränder, der ligga hans kuster
begrafna under oförgänglig is; här rasa orkaner på hans vildt
upprörda yta, men der hvilar han i djupaste frid och ej ens
någon zephir krusar hans spegelklara panna.
Hvem förmådde väl räkna de folk, som fägna sig åt hans
anblick? Hvem kan fatta det oändliga lif, som döljer sig i
hans djup? Stor är öknen, som under långa veckor
genomtågas af den törstiga karavanen, stort är berget, som lyfter sin
snöbetäckta hjessa högt emot himmelen; men öknen och berget
synas oss små och obetydliga bredvid hafvets väldiga storhet.
Väldig i rummet, är oceanen icke mindre väldig i tiden,
ty inbillningskraftens vingar förlamas, innan de hinna föra oss
tillbaka till hans danings första morgonrodnad. Det nuvarande
fastlandet bär öfverallt spår af att det en gång hvilat på hans
botten, och huru många kontinenter och öar lärer han ej
under loppet af otaliga årtusenden hafva uppslukat, huru ofta
förändrat sin ställning och omflyttat sina gränser? Otaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
