Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanens majestät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djurformer hafva efter hvarandra uppstått och gått under i
hans sköte: efter hvarandra har han sett trilobiternas,
ammoniternas, de med stjelk försedda sjöstjernornas och
jättesauriernas födelse och undergång. Hvad skulle han ej veta att
berätta oss om längesedan hänsvunna tider, om vexlingen och
föränderligheten hos alla jordiska ting, i fall vi hade ett öra
för hans historias väldiga epos?
Och huru länge torde ej hans vågor hafva rullat, innan
det organiska lifvets första spår vaknade uti honom, den
första algen utvecklade sig och det första blötdjuret simmade
omkring i hans vatten?
Hvilken väldig, majestätisk ålder! Hvilken forntid och
hvilken framtid! Ty oceanen, som redan begrafvit så många
djurformer, skall öfverlefva menniskan och allt hvad som
samtidigt med henne njuter sin tillvaro samt efter otaliga
årtusenden, då en gång måhända ädlare väsenden komma att träda i
vårt ställe, ännu alltid liksom nu glittra i den gyllene
aftonrodnaden eller öfverdragen af mörka stormmoln vräka sina
vågor med dånande brus. Allt hvad han alstrar och danar uti
sig, försjunker i ålderdomssvaghet och bär dödstecknet på sin
panna, men han svallar och rullar i evigt brusande
ungdomskraft, och liksom redan skapelsens morgonrodnad såg honom,
skall han äfven förblifva så länge den lifvande solstrålen
belyser och uppvärmer jorden.
Hvem talde väl alla välgerningar af oceanen, denne
frikostige gifvare, denne uppehållare af all organisk tillvaro. Han
förser alla floder och bäckar och ur hans sköte framgår den
uppfriskande daggen så väl som det befruktande regnet. Skulle
hans eviga brunnar utsina, så blefve jordens yta blott en
naken hög af grus och ruiner, ett ödsligt, liflöst kaos! Honom
hafva vi att tacka för skogarnes prakt, ängarnes yppiga
grönska och de behagfullt vaggande sädesfälten. Hans safter är
det, som vi njuta i våra fruktträds svällande frukter och i det
perlande vinet. De äro de, som cirkulera i kärlen hos otaliga
djurformer: hos biet, som skänker oss honing, hos fågeln, som
fägnar oss med sin behagliga sång, hos husdjuret, hvars kött
närer oss och hvars tjenster äro oss så oumbärliga, Ja, vårt
eget blod härstammar från oceanens källa och skall fortfarande
genom henne förnyas och uppfriskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
