Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
porösa lager på bergen ligga i dagen, insuga de en stor del af
den atmosferiska nederbörden, som långsamt sänker sig mellan
de ogenomträngliga lagren och slutligen på djupare, ofta vidt
aflägsna ställen åter framträder ur sprickor och remnor såsom
aldrig sinande källor, för att vederqvicka otaliga växter och djur.
Allt vatten, som uppstiger ur oceanen, finner slutligen en
väg till oceanen tillbaka, men den hushållsaktiga försynen låter
det blott långsamt fram qvälla ur jordens schakter och drager
med vis sparsamhet försorg om den kommande dagens behof.
Till och med der marken består af kristallinisk stenart —
granit eller gneis — framsipprar vattnet genom otaliga remnor
och underhåller på sina lyckligtvis fördröjda vandringar källor,
bäckar och floder.
Den som tänker sig in uti strömmarnes historia och
öfverväger de mångfaldiga krafter, hvilka betinga deras uppkomst
och fortvaro, i hans ögon vinna de äfven ett högre intresse.
För honom äro de icke blott dalens brusande prydnader,
det lifvande elementet hos landskapet, kommunikationens
befordrare, utan derjemte äfven frukterna af en underbar
sammanlänkning af naturlagar, och när de brusa förbi honom,
tror han sig höra en stämma, som lofprisande melodiskt
uppstiger till hela skapelsens urkälla.
Undersöka vi den olika atmosferiska nederbörden i hvad
dess verkan på djur- och växtverlden angår, så finna vi att
den icke skulle kunnat vara mera ändamålsenligt ordnad och
uppenbarligen vittnar om en högre ledande hand.
Huru välgörande är icke daggen, huru uppfriskar han icke
de törstiga ängarne, huru upplyfta ej blommorna sina sänkta
hufvuden, så snart han fuktat dem med sina första droppar!
Redan de äldsta skalderna hafva prisat hans skönhet, när han
tidigt på morgonen öfversållar den gröna ängsmattan med sina
tindrande diamanter, men ännu skönare synes han oss, när vi
först lärt känna de enkla lagar, som betinga hans bildande.
När en med kallt vatten fylld flaska bäres in uti ett varmt
rum, öfverdrager den sig, som bekant är, genast med stora
daggdroppar. Denna fuktighet utsvettas ej, såsom okunniga
personer tro, ur flaskans inre, utan den faller ut ur den
omgifvande atmosferen till följd af den enkla fysiska lagen, att
luftens förmåga att upptaga och bibehålla fuktighet till- eller
aftager med dess högre eller lägre temperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
