- Project Runeberg -  Gud i naturen /
56

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men till att smälta denna skulle solen icke hafva nog
kraft, lika litet som till att fullkomligt förflyktiga Alpernas
gletscher. Redan till följd af den köld, som detta oerhörda
ishaf komme att utstråla, skulle det göra alla den nuvarande
tempererade zonens angränsande länder obeboeliga, om icke
redan störandet af hafsströmmarnes välgörande system, som
förer en del af den tropiska värmen till polartrakterna och
uppfriskande köld till eqvatorn, komme att förvandla en stor
del af jorden, der nu det mångfaldigaste lif blomstrar, till en
naken ödemark!

Om man betraktar gletscherna, dessa jordens kallare
zoners eller de alpinska bergens fasta isströmmar, hvilka till och
med om sommaren framskjuta sina silfverglänsande band långt
ut i hafvet eller djupt ned i den rundtomkring grönskande
dalen, så skulle man vilja tro att dessa oerhörda ismassor aldrig
mera skola finna en väg tillbaka till oceanen, sin moder, utan
ligga fjettrade med oupplösliga band.

Gletscherna äro dock blott skenbart orörliga, ty det genom
de hopade massornas oerhörda tyngd och kanhända ännu mera
genom det om dagen i remnorna inträngande ytliga vattnets
nattliga tillfrysande förorsakade trycket skjuter dem långsamt,
men rastlöst — allt djupare och djupare ned i dalen eller
hafvet, och under det deras undre ände smälter, blifva de
oupphörligt uppifrån matade med nytt snöförråd. Sålunda
framrycker Aargletschern omkring 600 fot om året och finner en
väg till floden i de sorlande bäckar, som frambrusa under dess
kristallglänsande hvalf.

Uti jordens kallare regioner, såsom t. ex. Grönland eller
Spetsbergen, utgjuter sig ingen flod, ingen bäck i oceanen, ej
ens sedan solen under hela månader stått öfver horisonten.
Alla dalar, som mynna ut mot hafvet, äro der fyllda med
oerhörda gletscher, hvilka nedskjuta sina massor allt djupare i
hafvet, tills slutligen den lyftande floden bryter sammanhanget
och det lösgjorda isberget med förfärligt brak störtar i
afgrunden.

Ofta är redan en skakning af luften tillräcklig att bringa
den genom det underminerande vattnet eller
väderleksinflytelser luckrade massan att falla.

När Beechey låg för ankar i Magdalenaviken vid
Spetsbergen, aflossades en bössa omkring en half engelsk mil från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free