Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harmonien emellan jordens och dess invånares utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gestalter. Huru herrligt och fullkomligt måste ej skapelseplanen
ifrån första början hafva varit anlagd, för att den ständiga
förändringar undergående oorganiska naturen fortfarande skulle
kunna stå i harmoni med den evigt framåtskridande organiska
verlden!
Trots de stora elementarkrafternas, eldens och vattnets
alla strider skulle dock det högre djurlifvet icke hafva kunnat
utveckla sig, om icke först växtlifvet renat atmosferen från de
giftiga gaser, som under dessa första tider voro i oerhörd
mängd blandade med honom.
Detta stora förberedelsestadium har lemnat oss sina
väldigaste spår uti stenkolslagren. Under den primära perioden,
då deras ursprungliga bildning egde rum, bestod hela den fasta
jorden, som för öfrigt intog en vida mindre rymd än den
nuvarande, blott af flacka, sumpiga öar, genomdragna af endast
mindre betydliga bergryggar. Till följd af det temperaturens
ytterligheter mildrande hafvets stora utsträckning herrskade
ett fuktigt och varmt klimat långt upp i norden, såsom bland
annat stenkolslagren på Björnön, der nu knappt den torftigaste
planta trifves, på det tydligaste bevisa.
Sålunda förefunnos alla vilkoren för en yppig vegetation,
under det den med kolsyra eller kolvätegas mättade luften
ännu var afgjordt fiendtlig mot de högre ryggradsdjurens
tillvaro.
Raskt växande saftiga växter, gigantiska representanter af
de nuvarande skafgräsena, mjölkörtsarter, björnmossor,
ormbunkar och dylika kryptogamer funno derföre i dessa
vidsträckta lågländer den lämpligaste jordmån och fröjdade sig
åt solen, som ännu icke väckt någon fågel till munter sång,
intet däggdjur till njutning af den strålande dagen.
Under en lång följd af årtusenden bildade dessa oerhördt
frodiga sumpskogars affall humuslager af väldig tjocklek, dessa
blefvo sedan åter i följd af jordskorpans oscillationer
öfversvämmade af hafvet och begrafna under sand och gyttja, och
så ofta hafva dessa förändringar egt rum, att i åtskilliga
stenkolsberg lagren af kolfria stenarter och fossilt brännmaterial
väl hundrade gånger omvexla. Betänka vi nu, för att blott
anföra ett exempel, att den flöts, som hörer till det 41
geografiska mil vidsträckta kolberget i Syd-Wales, öfverhufvud
antages hafva en mäktighet af 92 fot, motsvarande en kolmassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
