Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas rotlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En slingerväxt på Ceylon, cingalesernas Rasa-kindu
(Covculus cordifolius), utmärker sig framför alla genom den lätthet,
hvarmed den frambringar luftrötter, och torde i lifslängd och
yppig vegetationskraft till och med göra banyanerna rangen
stridig. Till följd af sin officinella användning planteras den
i temligen stor mängd, och när stängeln uppnått ungefär ett.
halft tums tjocklek, bortskära infödingarne ofta ett tjugo till
trettio fot långt stycke deraf och låta växtens öfre, afskurna
del hänga ned från det träds grenar, som tjenade henne till
stöd. Denna amputation hämmar naturligtvis för en tid den
grufligt stympade slingrarens tillväxt, men snart framträda små
rötter af ett smalt segelgarns tjocklek i den sårade ändan,
förlänga sig så småningom och vagga fram och åter för
vinden, tills de slutligen uppnå marken och bilda nya stänglar,
hvilka sedermera, när de blifvit tillbörligt utvuxna, på samma
sätt afskäras och för andra gången föranleda en ny
rotbildning. Rasa-kindus underbara lifsseghet är så stor, att
(singaleserna, när de vilja plantera henne, blott sammanvrida flera
alnar af stängeln till en knut och helt enkelt upphänga den
på en trädgren, der den snart utvecklar sina stora
hjertformiga blad och nedsänder sina rötter till marken.
När hos tångarterna roten uteslutande tjenar till växtens
fasthållande, men hos vattenliljorna deremot liksom hos den
varma zonens orchideer blott till dess nutrierande, ser den hos
de flesta växter båda dessa ändamål till godo på ett lika
fullkomligt sätt, och lika beundransvärd som den kraft, hvarmed
den håller de högstammiga skogsjättarne upprätta i kampen
mot den brusande stormen, är äfven finheten hos de späda
fibrer, som ur jorden upphemta näringssafterna.
Våra träd gro med en hufvud- eller hjertrot, men liksom
grenar och qvistar ofta öfverträffa sjelfva den ursprungliga
stammen i tjocklek, vinna äfven grenrötter ofta en starkare
och yppigare utbildning än den hufvudrot, från hvilken de
hafva utgått.
På ett äldre träd kan man blott sällan skilja emellan
hufvud- och grenrötter. Till och med på eken, boken och
granen, som under de första lefnadsåren hafva en så mäktig
hjertrot, blifver denna sedermera öfverträffad af sidorötter. Hvarje
sidorot tyckes hafva blifvit utrustad med förmåga att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
