Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas rotlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lunden, intränga uti jorden, upplösa de i humuslagret befintliga
salterna, blifva uppsugna af rotspetsarne och mätta hela
växten med närande ämnen.
Men huru ofta inträffar det ej, att regnet nedstörtar i
mycket större massor än vegetationen fordrar för sina
ögonblickliga behof eller att det blott faller efter längre
mellantider, och är icke i båda fallen fara förhanden, i det förra att
de närande salterna bortsvämmas, i det sednare att de i allt
för ringa mängd kunna upptagas af växterna?
För dessa faror, som annars ganska ofta skulle hota
växtens lif, är hon dock skyddad genom humuslagrets
beundransvärda egenskaper.
Genom sin hygroskopiska kraft bevarar det icke blott
atmosferens nederbörd, hvarmed det kommer i beröring, från att
allt för hastigt rinna igenom eller afdunsta, utan förmår äfven
kondensera de i luften befintliga vattendunsterna och underhåller
på detta sätt de källor, ur hvilka den törstiga växten hemtar
sin näring.
Dessutom utöfvar det en märkvärdig attraktionskraft på
de salter, som fortfarande bilda sig uti svartmyllan. Huru
mycket regn än må flyta genom dess täcke och uppslukas af
måhända derunder liggande porösa jordlager, stanna dock alla
lösliga salter till växternas nytta qvar uti humuslagret såsom
i en sil och blott det rena vattnet går igenom. Sålunda bero
våra åkrars fruktbarhet, skogens friska grönska och ängens
perennerande gräsväxt på de fysiska och kemiska
egenskaperna hos humus, ty huru helt annorlunda skulle det ej se ut
i växtverlden, om den såsom sanden icke utöfvade någon
bindande kraft på dess näringsämnen eller såsom han girigt
uppslukade regnet, för att genast åter trängta efter ny fuktighet.
Lika vigtiga för växten äro äfven de kemiska
sönderdelningar och nybildningar, som försiggå uti åkerjorden. Vid den
fortgående förmultningen af humus bildas beständigt kolsyra
och denna förenar sig med kalken och talkjorden till
kolsyrade salter, som lösta i vattnet tillföras växten. Källsyran och
källsatssyran, likaledes sönderdelningsprodukter af humus, äro
sannolikt lösningsmedel för andra mineraliska ämnen och
genom dem erhåller växten så väl kol, som väte och syre.
Åkerjorden sönderdelar enligt Mulder luften; hennes qväfve förenar
sig med vätet till ammoniak och den sednare med källsyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
