- Project Runeberg -  Gud i naturen /
93

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas stam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att gräsarternas ledade halm merändels är ihålig, under
det de långa kärlknippen, som i rak linea uppstiga uti honom,
vid lederna utsända förgreningar i horisontell rigtning, dels
utåt i bladet, dels tvärt genom stängeln och sålunda på detta
ställe, som uti det ihåliga grässtråets inre betecknas genom
en på tvären gående skiljevägg, bilda ett inveckladt flätverk,
gifver dessa till utseendet så svaga växter en alldeles
utomordentlig fasthet, så att oaktadt de äro en lekboll för hvarje
luftdrag, de dock ej ens skadas af stormen, som, om han än
böjer dem, dock blott sällan förmår knäcka eller afbryta dem.

Äfven den kiseljord, som uti betydlig mängd förekommer
hos gräsen och det företrädesvis uti de närmast ytan liggande
cellagren af halmen, förlänar ofta det smala grässtrået en
ganska betydlig fasthet och hårdhet. Uti de knöliga stammarne
på bambusaceerna, dessa tropikverldens gigantiska gräs, som i
Indien till och med uppnå en höjd af hundra fot, är den
aflagrad i sådan mängd, att äldre stycken, som innehålla ända
till 71 procent deraf, gifva gnistor mot stål och den hårda,
ofta flera tum tjocka och derjemte ytterst böjliga och sega
veden i de ihåliga ledstyckena blott kan genomhuggas med en
god yxa. Sålunda trotsa dessa jättegräs de indiska orkanernas
våldsamhet, oaktadt axen i deras toppar vagga fram och åter
för den svagaste vindfläkt, ty om den rasande stormen också
nedtrycker deras hufvuden ända till marken, resa de sig dock
stolt ånyo i höjden, så snart hans raseri har upphört.

Hos de klängande eller slingrande växterna, hvilkas
stängel är för svag att sjelfständigt uppbära tyngden af dessa på
längden ofta ganska betydligt utsträckta växter, och hvilka
derföre äro nödsakade att taga ett främmande stöd i anspråk,
ersättes denna brist af sjelfständig kraft på olika sätt, så att
de lika lugnt upplyfta sina hufvuden och utveckla sina grenar
i solljuset, som om de höjde sig på tjocka, knöliga pelare.
Några slingra sig omkring andra växter, i det de under sin
tillväxt i en bestämd rigtning vrida sig uti spiralvindlingar,
såsom till exempel bönan som vänder sig åt venster och
humlen som går åt höger. Andra deremot klättra eller klänga sig
upp på sin omgifning med hjelp af särskildt för detta
ändamål inrättade organer. Sålunda utvecklar vår murgröna på
sidorna af sin stam korta luftrötter, som äro bestämda till
hennes fasthållande och ej närande, samt smyckar på detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free