Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligtvis för alla vindar utsatta växtorter. På många örter äro de
oskaftade bladen så anordnade, att de liksom i en ränna leda
ned den på deras yta samlade daggen till stängeln och
derigenom under loppet af en klar sommarnatt tillföra roten en
betydlig förfriskning. Under skyddet af den skuggande
bladskruden går sedan blott föga förloradt genom afdunstning, och
sålunda kommer nästan all den väta, som genomdränker
marken, de uppsugande rotspetsarne till godo.
Redan af dessa exempel inser man, att ej någon nyck af
ödet har bestämt om ett blad skulle skidformigt omfatta
stängeln eller blott häfta sig vid honom, om det skulle vara
skaftadt eller oskaftadt — utan att alla dessa olika
bildningsformer alltid motsvara ett bestämdt ändamål och beständigt äro
lämpade efter växternas behof.
På flera vattenväxter, bland andra sjönöten, finna vi
sålunda bladskaften bukigt uppblåsta, hvarigenom dessa växter
hålla sig simmande på ytan, och på många tångarter vinnes
samma ändamål genom de luftblåsor, hvarmed stängeln eller
bladen äro besatta. Ingen växt har blifvit bristfälligt utrustad
eller försedd med onödiga organer; hvar och en har hvad han
behöfver för sitt lif, liksom hvar och en inom sin sfer är ett
fullkomlighetens verk, om vi också ofta, och det vid de allra
underbaraste bladbildningarne, ännu icke kunna från vår
inskränkta ståndpunkt och med våra ännu ofullkomliga
kunskaper med full klarhet genomskåda ändamålet.
Sålunda fråga vi, utan att ännu i denna stund kunna gifva
oss sjelfva ett tillfredsställande svar, hvarföre den moluckiska
kannörten har blifvit utrustad med sin underbara bladsäck.
Den sitter vid spetsen af ett klängeartadt, på midten i
bladform utbredt bladskaft och bildar en nedtill spetsig, fem till
sex tum lång och två tum vid kanna med en franskantad
mynning och derpå ett rödt blad, fullkomligt liknande ett dertill
passande lock. Under natten fyller sig den slutna bägaren
genom afsöndring af inre glandier med klart, sött vatten, som
under dagens lopp, sedan locket öppnat sig, till hälften
afdunstar. Kannan är invändigt vackert rödstrimmig och fläckig af
glandlerna och står beständigt upprätt, så länge den
innehåller vatten.
Det finnes ingenting märkvärdigare, ingenting sällsammare
inom hela växtverlden, och det är lätt begripligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
