Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandraren i den indiska skogen, som i vildmarken träffar på ett så
underbart vattenförråd, betraktar Nepenthesbuskens fyllda
kannor såsom en för honom skapad gåfva och med rördt hjerta
prisar den allsmäktiges godhet!
Äfven de märkvärdiga rörelser, som förekomma hos
några växters blad, höra till naturens ännu oförklarade gåtor,
oaktadt vi icke kunna tvifla på deras betydelse för de dermed
begåfvade växternas egendomliga lif.
Bladen på den så kallade flugfällan (Dioncea museipida),
en nordamerikansk sumpväxt, äro ovala, genom hufvudnerven
delade i två mot hvarandra lutande hälfter samt på den öfre
ytan och vid randen besatta med långa, styfva, borstlika hår.
Vid hvarje beröring af ytan slå de med en hastig rörelse
tillsamman, hvarvid håren från båda sidorna gripa in i
hvarandra. Sätter sig derföre en fluga eller någon annan insekt på
det öppnade bladet, blifva de fångade och så länge inneslutna
af det hoplagda bladet, tills vid deras inträdande död
rörelserna och sålunda äfven den bladets slutning förorsakande
retningen upphör. Derefter återvänder detsamma så småningom
till sitt normala, utbredda tillstånd.
Icke mindre intressanta äro rörelserna hos de så kallade
känselväxterna, till hvilka isynnerhet åtskilliga arter af Mimosa
och Acacia höra.
Den blygsamma mimosans blad äro dubbelt sammansatta
och i normala tillståndet om dagen solfjäderformigt öppnade,
under det bladskaften stå upprätta. Anbringar man på någon
del af bladet en retning eller försättes hela växten i skakning,
så sluta sig de tvänne raderna af småblad tillsammans emot
hvarandra och lägga sig tätt efter sina fästen. Dessa närma
sig hvarandra som en sammanlagd solfjäders spröt, och hela
bladet sänker sig, i det spetsen af det gemensamma
bladskaftet lutar sig nedåt. När retningen upphör, återtaga så
småningom alla delarne sin förra ställning och äro efter någon
tid ånyo på samma sätt känsliga för en retning. I Brasilien
äro betydliga landsträckor nästan endast bevuxna med sådana
känselväxter. Steget af en häst bringar de närmast stående i
rörelse och liksom genom ett trollslag fortplantar sig
fenomenet öfver de små grågröna bladens matta.
Uti Ostindien intages den blygsamma mimosans plats af
den känsliga surklöfvern. De fingerlånga, fjäderdelade, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
