Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stödjande sig på de visaste lagar herrskar sålunda en evig
ordning bland de skapade varelsernas på så mångfaldiga sätt
hvarandra korsande sträfvanden och thronar segerrikt på den
eviga tvedrägtens område.
Om redan det utvecklade bladet har att glädja sig åt ett
mångfaldigt skydd, har man skäl att vänta det en ännu större
omsorg blifvit nedlagd på den späda knoppen, uti hvilken de
i utveckling stadda bladorganerna för en hel gren eller till
och med en hel växt, framtidens förhoppningar, ligga
hopträngda tätt på hvarandra.
Sällan är knoppen naken, utan merändels finna vi den
inhöljd af täta fjäll, antingen af läderartad eller torr,
hinnartad beskaffenhet, och ofta är den äfven betäckt med ett
mjukhårigt eller hartsartade klibbigt öfverdrag. Under detta fasta
omhölje, som till följd af sin dåliga värmeledningsförmåga
trotsar alla de kalla vårnätternas angrepp, utveckla sig under den
värmande solens inflytande de första späda bladen lika säkert
som kycklingen under den rufvande hönans kärleksfulla
beskydd, och utbreda sig först när de största farorna af den
genomträngande vinden eller den lifsfarliga nattfrosten försvunnit.
Långsamt svälla de nu under sin så välgörande,
inneslutande betäckning; men så snart de sprängt sitt skyddande
fängelse, växa de med öfverraskande hastighet, och redan efter
några dagar prunkar trädet i den friskaste grönska.
Skogen firar sin uppståndelsefest, han skyndar sig att helsa
den hulda våren, och när solen belyser det saftiga löfvet och
skuggor och dagrar omvexla med hvarandra i de behagligaste
kontraster; när den lätta zephiren, som skälmskt leker med
de sakta gungande grenarne, tillfläktar oss tusende vällukter
och uppväcker tusende läspande stämmor, hvilkas ljufva sus
så melodiskt sammansmälter med bäckens sorl och fåglarnes
klart tonande sång — då är det i sanning en fest en Gud
värdig, och väl den som med öppet, känsligt sinne och rördt hjerta
kan instämma uti den uppvaknande naturens allmänna jubel!
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
