Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till formerna och färgerna sällar sig hos blommorna
äfven den stora mångfalden af vällukter. Väl utbreder äfven
månget blad en angenäm doft omkring sig, men intet förmår
dock producera en vällukt, som ens på långt när kan
jemföras med luktviolens eller törnrosens, nejlikans eller
liljekonvaljens herrliga arom. Utan blommorna vore vällukternas
antal obetydligt och vårt luktsinne måste utan dem gå miste om
sina angenämaste intryck.
Hvarpå beror formernas rikedom, hvarpå färgernas och
vällukternas mångfaldighet? — Formerna betingas genom
blomdelarnes utvecklings- och utbildningssätt, men färgerna och
vällukterna uppkomma genom cellernas kemiska verksamhet.
Hos den utvecklade blomman framträda alla tre i sin fulla kraft.
Fråga vi, hvad blomman är? och så torde väl mången
naturvän fråga; så lyder utvecklingshistoriens svar, hvilken här
liksom i så många andra fall ensam kan gifva utslag:
blomman är en gren med förkortade stängelleder, hvars blad äro
ordnade i koncentriska ringar och använda till bestämda
blomdelar, såsom blomfoder, blomblad, ståndare och fruktblad.
Den uppkommer af en stamknopp samt eger ett stamorgan
och blad.
Göthe var den förste, som med djup siareblick uti
blomdelarne återfann förändrade blad. Förvandlingsläran eller
läran om stamknoppens öfvergång till blomma väcktes först till
lif genom honom och har af växtfysiologerna blifvit verkligt
grundlagd genom direkt undersökning. Så förenar sig
skaldens lagerkrans med naturforskarens medborgarekrona till att
pryda denne musernas gunstlings majestätiska hufvud.
Blomfoder- och blombladen, som tillsammans bilda det
merändels grönfärgade, sträfva, gräsartade, ofta qvarblifvande
blomfodret och den finbladiga, förgängliga, färgade blomman,
äro enligt sin ställning och beskaffenhet företrädesvis bestämda
till skyddande omhölje för de blommans inre upptagande
fortplantningsorganerna. De bilda uti blomknoppen en
omslutande betäckning omkring de inre, finare organerna. Då de
icke omedelbart medverka till befruktningen och derföre än
blombladen, såsom hos Anemone, än till och med alla
blombetäckningar, såsom hos asken, kunna saknas, blifva de
kallade oväsendtliga blomdelar. Väsendtliga deremot äro de af
dem inneslutna ståndarne och fruktbladen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
