Gud i naturen / 127 (1865) Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mikroskopiska växtverlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbreda sig ganska raskt på sitt underlag. Lägger man ett
stycke af ett oscillatorielager i ett kärl med vatten, så skall
man efter några timmar finna att dess ränder äro omgifna
med en krans af små trådar, hvilka utstråla liksom från en
medelpunkt och äro vända med spetsarne utåt.

Genom sina beständigt svängande rörelser skilja sig
trådarne från lagret och simma så småningom vidare, tills de
slutligen icke blott uppnå vattnets rand, utan ofta äfven —
liksom hyste de stort begär att undfly fångenskapen — glida upp
på kärlets sidor — der slutligen torrheten sätter en gräns för
deras vandring. Sålunda kan ett litet oscillatoriestycke på
ganska kort tid utbreda sig öfver en jemförelsevis stor vattenyta.

Den genom värme och solsken särdeles gynnade
rörligheten hos dessa små märkvärdiga växtbildningar är för öfrigt
ganska olika djurens verkligt frivilliga rörelser och får blott
betraktas såsom uttrycket af de lifsprocess er, hvilka försiggå
uti cellernas inre.

Några oscillatorier gifva äfven ifrån sig fosforartade
fenomener, och det torde tillika få tjena till exempel på den
oerhörda mängd, hvaruti de kunna förekomma, när jag nämner
att Meyen på en sträcka af öfver etthundrafyrtio tyska mil
(mellan 8° n. br. och 2° s. br.) fann oceanen betäckt med en
lysande oscillatoria. I det upphemtade hafsvattnet visade sig
små stjernor, solfjäderformiga som snöflingorna och af ett
vallmokorns till en liten lins’ storlek, hvilka voro sammansatta af
denna oscillatorieart.

Till de märkvärdigaste mikroskopiska växterna höra vidare
volvocinerna eller de oriktigt så kallade klotdjuren fig. 4 så

fig 4

väl till följd af deras formers skönhet
och regelbundenhet som deras
djurliknande rörlighet. Ett stort antal
växtindivider (icke sällan öfver tre tusen),
hvilkas byggnad fullkomligt öfverensstämmer
med de rörliga Protococcuscellernas, äro
här förenade till ett litet ihåligt klot, som
förmedelst de trådar, hvarmed dess yttre
och inre yta är betäckt, antingen vältrar
sig genom vattnet, långsamt glider fram





eller slutligen vrider sig som en snurra omkring sin axel, utan
att röra sig från stället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>