Gud i naturen / 129 (1865) Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mikroskopiska växtverlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarandra förenade symmetriska hälfter, utmärker sig ofta
genom symmetriska, tagglika förlängningar eller utväxter,
hvarigenom de besynnerligaste och nättaste kantiga eller tandade
former uppkomma.

Desmidiaceerna förekomma antingen alldeles icke i flytande
vatten eller också blott på ställen, der vattnet flyter mycket
långsamt. Deras favoritplats äro de rena, fritt liggande
dammarne, på hvilkas botten de större och tyngre arterna
antingen förekomma såsom ett tunnt geléartadt öfverdrag eller ligga
förenade till fingerlika knippen.

Andra arter bilda en grönaktig ull på andra vattenväxters
stammar och blad, der de afbetas af infusorier och andra små
vattendjur.

Diatomaceerna (fig. 6) äro liksom desmidiaceerna enkla
växtceller, hvilka dock äro omhöljda af ett företrädesvis af

fig. 6

kiseljord bestående pansar. Dessa märkvärdiga
mikroskopiska kroppars former, som sönderfalla,
i en stor mängd arter, visa oss regelbundna
matematiska figurer — cirklar, trianglar,
paralellogrammer — sådana vi ej återfinna dem hos
några andra växter, och hafva en ofta på det
prydligaste sätt punkterad eller utmejslad yta.
De lefva så väl i sumparnes och sjöarnes
vatten som i oceanens salta vågor och äro
utbredda öfver alla haf. På den upptäcktsresa,
som sir James Ross företog till Sydpolen,
nedfirades sänklodet i djup, hvilka skulle kunnat
sluka Chimborazo, men alltid uppförde det
diatomaceer med sig ur afgrunden. De sydliga
isvallar, som slutligen hämmade den modige
sjöfararens framträngande, fann man brunfärgade
af diatomaceer.







På de simmande isblocken visade de sig i outsägligt antal
och bildade ofta ett smutsigt skum på de ödsliga antarktiska
vattnens yta.

Uti Chinchaöarnes guano finnas otaliga diatomacépansar,
som de glupska sjöfåglarne en gång med sitt byte upphemtade
ur hafvet och som nu blifva utbredda öfver den europeiske
landtmannens åkerfält. Ja, man har till och med upptäckt
diatomaceer så väl uti det stoftregn. för hvilket sjöfararen ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>