Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöanemonerna och stenkorallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäcka den kristallklara miniaturdammens stenväggar, utveckla
här och der skönfärgade sjöanemoner sina asterartade
strålkronor, så att den fängslande anblicken af våra blomstersmyckade
ängar återfinnes på den af vattnet betäckta hafsbottnen.
Begärligt närmar man handen för att plocka en af dessa
prydliga blomformer — men plötsligen skrumpnar den tillsammans
till en oformlig klump och döljer sig ofta helt och hållet i det
lilla hål, hvarur den nyss framsköt med sin breda krona.
Äfven om den icke bakom en skyddande stenvall vore alldeles
oåtkomlig, hänger den sig dock med sin skifformiga stängel,
som för detta ändamål är genomväfd med muskelfibrer i alla
möjliga rigtningar, så fast vid bottnen, att den blott med
största möda kan skiljas från sin fästpunkt och stenen merändels
förr gifver efter än djuret.
Dessa vattenverkens underbara blommor, dessa känsliga
sjöanemoner höra till polypernas vidt utbredda klass och
sönderfalla sjelfva å sin sida i talrika slägten och arter. Hos alla
är den till den säckformiga magen förande munnen omgifven
af flera rader ihåliga, strålformigt ordnade trefvare eller
tentakler, men dessa äro af den mest olika storlek och längd, än
såsom en hopgyttrad knut af tjocka, med den finaste
atlasbeläggning öfvergjutna maskor, än såsom en skog af smala,
glänsande trådar. I samma grad olika är äfven deras färg, än
eldröd eller grön, än azurblå, orangegul eller mjölkhvit. Deras
skönhet träder dock ej i dagen, om ej munskifvan är
utvecklad, ty när sjöanemonen drager sig tillsammans, synes den
vanligen grå eller brun såsom den sten, i hvars remna den sitter
fästad. Under detta anspråkslösa yttre undgår den många
faror, och ofta lyckas det äfven djuren lättare att dölja sig
genom den sand eller de fragmenter af musslor, som klibba fast
vid dess slemmiga hud.
När man ser sjöanemonen så lugn och orörlig utbreda sitt
bjert färgade strålhufvud i den flytande kristallen, skulle man
kunna anse henne för en bild af den harmlösa oskulden; men
ve den muntra vattenloppa eller den behagfullt slingrande
annelid, som kommer henne för nära, ty gripen af hundrade
armar blifver den utan vidare omständigheter förd till det
glupska svalget. Den rofgiriga sjöblomman kufvar ej sina bytens
motstånd genom fysisk kraft, utan genom verkan af de nålformiga
vapen, hvarmed hennes fångapparat är mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
