- Project Runeberg -  Gud i naturen /
154

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöanemonerna och stenkorallerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en del af de schweitziska Jurabergen och föra oss tillbaka till
en tid, då dessa berg, som nu ligga dolda djupt i fasta
landets inre, en gång omsvallades af ett varmare hafs vågor.

Af alla menskliga minnesmärken finnes det ej något enda,
som går längre tillbaka i tiden än femtio eller sextio
århundraden. Här deremot hafva vi mäktiga stenvallar, uppförda
af små oansenliga zoofyter under en period af jordlifvet, som
är skiljd från vår genom kritgruppens, de tertiära lagrens och
det äldre och yngsta uppsvämmade landets alla formationer.
Ja, vi voro i sanning mera förgängliga än polypen, om icke
vår odödliga själ bure oss öfver dödens klyfta till området för
en obegränsad framtid.

På submarina klippor i de varmare hafven, hvilkas
temperatur aldrig sjunker under 13° R., bygga stenkorallerna sina
underbara stenpalatser. Det djup, på hvilket de kunna lefva,
belöper sig väl blott till tjugo eller högst trettio famnar, men
då stora rymder af oceanens botten fortfarande långsamt
sjunka och korallerna alltid fortsätta att bygga på sin
sjelfskapade fasta grundval samt genom sitt sträfvande mot ytan
ända till niveaun för den lägsta ebben alltid ånyo ersätta
bottnens försvinnande mot djupet, torde väl deras murar på många
ställen hafva en lodrät tjocklek af många hundra fot. De ref,
som på detta sätt bildas genom stenkorallernas tätt hopträngda
stockar, äro ofta af verkligt kolossal storlek, fortlöpa
hundratals mil längs kusterna och omsluta talrika öar och ögrupper
eller bilda stundom oerhörda ringar, alldenstund det
ursprungligen af dem infattade landet under tidernas lopp sjunkit allt
djupare och slutligen helt och hållet försvunnit under
vattenytan. Genom den outtröttliga bränningens eviga, aldrig
hvilande vågsvall blifva så småningom väldiga korallblock
lösryckta från refven och bortslungade långt upp öfver deras
ryggar. Sålunda uppstår under tidernas lopp en vall, hvilken ej
ens det stormiga hafvet vidare kan öfverskrida och bakom
hvilken det fina korallgruset ostördt kan samla sig. De simmande
frökorn och frukter, som oceanens strömmar ofta föra med sig
från aflägsna verldsdelar, finna här en lämplig jordmån och
öfverdraga den lilla holmen med sin lifliga grönska. Först
växa blott små örter på den jungfruliga jorden, sedan uppspira
buskar och slutligen bredkronade Pandanusarter och palmer.
På trädstammar, som den uppsvällda floden bortryckte ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free