Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristallklara genomskinlighet, som gör det ganska svårt att
skilja dem från det klara hafsvattnet, befriar dem helt säkert
från mången förföljelse, och det illaluktande, skarpa slem, som
deras hud afsöndrar, bevarar dem äfvenledes för många
angrepp. Äfven här gömma sig gerna de krypande arterna
under stenarne vid kusten eller madreporernas grenar, och de
läderartade, mera böjliga arterna bland doriderna ega till och
med förmågan att vid sammandragningen afstöta delar af sin
mantel och öfverlemna dem åt den hungrige fienden, under
det de sjelfva komma undan med lifvet, om också icke utan
förluster.
De flesta snäckorna gömma sin mjuka kropp under
skyddet af ett kalkhus, som på ett icke mindre fullkomligt sätt
än musslornas skal motsvarar behofvet af skyddsmedel. Hos
de arter, som bebo kusterna och derföre äfven hafva behof af
en tung ballast för att kunna motstå de rullande vågorna,
finna vi alltså skalet vara af en tjockare och fastare
beskaffenhet än hos de arter, hvilka såsom ianthinerna lefva i öppna
hafvet, der de med hjelp af ett luftblåsor afsöndrande organ
vid foten drifva omkring på ytan, hvilket de ej skulle kunna
göra, om deras skal icke vore ytterst tunnt och lätt. Äfven
sötvattenssnäckorna, som mycket mindre äro utsatta för
elementernas uppror och i den lättare vätskan ej skulle kunna
släpa med sig en så stor tyngd, hafva vida tunnare skal än
de i hafvet lefvande formerna.
Utom genom sitt stenhårda, mäktiga skal äro många bland
dessa sednare äfven skyddade genom ett vid ändan af foten
sittande horn- eller kalkartadt lock, hvilket som en dörr fast
tillsluter ingången, när det förskräckta djuret drager sig
tillbaka i sin fästning.
Väl lärer hafsörnen höja sig högt i luften med sådana väl
förskansade sällar, som han ej lätt kan komma åt med sin
näbb, och sedan låta dem falla ned på klipporna, der de med
brustet skal ej vidare göra honom något besvär; men säkert
är likväl att en sådan dörr i ganska talrika fall måste göra
de bästa tjenster.
De med skal försedda landsnäckorna hafva väl ej fått sig
något sådant stängningsmedel tilldeladt, men under
vintersömnen tillspärra de mynningen på sitt skal med en kalkartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
