Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena sidan och hos bladsnäckorna slutligen på båda sidorna
mellan fotsålan och mantelranden.
Der gälarne äro på så olika sätt ordnade, kan man vänta
att äfven de öfriga organerna skola undergå talrika
modifikationer, och sålunda visar sig för oss uti de lågt stående
snäckorna en hel på former rik verld.
I sin tuggapparat visa oss dessa djur en märkvärdigt
fullkomlig byggnad, som man i sanning ej skulle kunna förmoda
hos sådana geléartade massor, som de dock vid ytligt påseende
tyckas vara.
Hos de växtätande landsnäckorna finna vi i munhålan en
hornartad skifva af halfmånformig gestalt, som nedhänger från
den öfre väggen och derigenom, liksom genom sin tandade
beskaffenhet på den undre, fria randen, blifver särdeles lämplig
till gnagning på växterna. Hos de af rof lefvande snäckorna
se vi deremot starka käkar utgå från tvänne laterala
processer, som tångartadt röra sig emot hvarandra, men för öfrigt
äro på många olika sätt formade.
Särdeles märkvärdig är den så kallade rasp skifvan eller
tungan, som sitter i munhålans botten på en särskild, köttig
upphöjning och hvars hufvuduppgift väl är att indraga
födoämnena i munhålan. För detta ändamål är den besatt med
talrika, prydligt ordnade lister, fjäll och tänder af den
mångfaldigaste gruppering och form, hvilkas spetsar äro rigtade
bakåt. Hos landsnäckorna är tungan vanligen kort och bred,
| Fig. 17. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
