Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många snäckor tyckas framsträcka sin tunga genom
munöppningen för att skafva på födoämnena, ja några af rof
lefvande snäckor, såsom den glupska valdhornsnäckan, hafva denna
inrättning att tacka för förmågan att genomborra andra djurs
hårda skal för att komma i besittning af deras innebyggare.
Förmågan att frambringa egendomliga ljud har redan
blifvit iakttagen hos flera snäckor. Tritonsnäckan (Tritonia
arborescens), en bargälad snäcka, hvilken ej är hälften så stor
som den sista leden på en lillfinger och ofta förekommer i de
europeiska hafven, der hon med sin smala fot håller sig fast
på sjöväxter, låter sålunda höra ett svagt ljud, sannolikt
förmedelst de tvänne tjocka, hornartade lameller, hvarmed
hennes mun är beväpnad. Två sådana tritonier, som d:r Grant i
ett med rent hafsvatten fyldt kärl förevisade det Wernerska
naturvetenskapliga sällskapet i Edinburgh, frambragte under
hela sessionen ett hvarannan minut förnyadt knackande, som
man tydligt kunde höra på ett afstånd af tolf fot.
Uti lagunen vid Batticalas på Ceylon får man ofta under
lugna nätter och under den torra årstiden höra toner, som de
dervarande fiskrarne tillskrifva en sjösnäcka, hvilken de af
denna orsak kalla den gråtande. Under en månklar,
fullkomligt lugn afton, då blott årornas neddoppande krusade den
spegelklara vattenytan, lät sir Emerson Tennent ro sig öfver
lagunen och hörde tydligt de hemlighetsfulla ljuden. De
uppstego ur djupet såsom de milda vibrationerna af en eolsharpa
eller ett vinglas, öfver hvars rand man gnider med en i vatten
doppad finger. Det var ej någon enkel, fortsatt, långdragen
ton, såsom af en stämma, utan en mängd små toner, hvilka
hvar för sig voro klara och tydliga. Lade man örat intill
båten, förstärkte sig tonen betydligt genom ljudets ledning. För
öfrigt var den blott på vissa ställen särdeles kraftig, liksom
om antalet af de djur, som frambringade densamma, här varit
större. Understundom upphörde den helt och hållet, tills man
ånyo rodde tillbaka till samma ställe, hvarest man hört den
tydligast.
Denna omständighet gör det mycket sannolikt att
underhafsmusikanterna antingen äro fastsittande eller blott långsamt
krypande snäckor, såsom infödingarne förmena, och icke än
hit, än dit kringsimmande fiskar. Så mycket är emellertid
säkert, att tonerna tydligt uppstego ur djupet af lagunen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
