Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delarne uti ryggradsdjurens synoigan. Bukfotingarne kunde
blott röra sig långsamt, men många armsnäckor skjuta raskt
fram genom vattnet eller kunna till och med såsom flygfiskarne
höja sig i stora bågar öfver hafsytan, i det de hastigt
sammandraga bålen och dervid med all kraft utstöta det inandade
vattnet genom ett trattformigt afloppsrör. Till och med de arter,
hvilka såsom Octopus företrädesvis uppehålla sig i
klippremnorna vid kusterna, kunna förmedelst sina armar krypa eller
ro sig fram ojemförligt raskare än den vigaste gasteropod.
Dessa fångarmar, som vanligen äro i hela sin längd försedda
med sugvårtor, bilda verkligt fruktansvärda vapen eller
gripverktyg och klänga sig omkring bytet med sådan styrka, att
det blifver detsamma fullkomligt omöjligt att undandraga sig
den mördande omfamningen.
Ofta äro de äfven försedda med små spetsiga, rörliga
hakar, hvilka liksom kattens klor kunna godtyckligt dragas
tillbaka eller uppresas. Så snart en fisk eller crustacé blifvit
gripen af dessa väldiga fångarmar, öfverlemnas djuret utan allt
förbarmande åt den roflystna munnen, som med sina
klipphårda, en papegojnäbb liknande käkar och sin med sju rader
spetsiga tänder besatta tunga inom kort sönderstyckar och
uppslukar det.
Sålunda äro hufvudfotingarne förträffligt utrustade för ett
rofdjurslif, och då många af dem uppnå en betydlig storlek,
så att de till och med skola vara i stånd att med sina
utsträckta armar gripa fiskaren i båten och rycka ned honom i
afgrunden, så torde de väl kunna jemföras med fasta landets
tigrar.
Man skulle kunna tro att armfotingarne genom sina
rörelsers hastighet, sina väldiga fångarmar och sin mäktiga näbb
redan voro tillräckligt utrustade till anfall eller försvar, men
många utaf dem äro dessutom äfven försedda med ett
märkvärdigt sekretionsorgan, som afsöndrar en svart saft och hvars
utförsgång mynnar uti utloppsröret. När djuret sväfvar i fara,
utsprutar det denna bläckartade vätska i tillräcklig mängd för
att bilda ett tjockt moln i vattnet och döljer sig på detta sätt
för sina fiender. Så skyddade en gång Venus den sårade
Æneas för grekernas lansar!
Alla cephalopoder äro utan undantag hafsinvånare och
andas genom gälar. Dessa organer äro alltid dolda under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
