Gud i naturen / 211 (1865) Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crustaceerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket långsamt, men i dess ställe göra de dem förträffliga
tjenster, dels då de vilja hänga sig fast uti stenarnes sprickor
och mellanrum, dels framdraga sitt byte ur de djupare
klippremnorna. Hos de simmande krabborna eller portalerna är
slutligen det sista fotparet afplattadt i form af fenor.

Hos långstjertarne skulle de jemförelsevis svaga benen få
mycket att göra, om de oupphörligt måste släpa på den tunga,
långsträckta kroppen; men här har den kraftiga stjerten, som
slutar med en af platta eller fenformiga bihang bildad
solfjäder, utvecklat sig till det hufvudsakligaste rörelseorganet.
Sålunda kryper hummern väl blott långsamt, men är så mycket
skickligare uti att simma, ty genom en enda kontraktion af
sitt muskulösa stjertstycke kastar hon sig hela tjugo fot bakåt
genom vattnet. Sådana sträckor tillryggalägga väl ej de små
räkorna och märtorna med ett enda slag, men äfven de röra
sig icke mindre muntert och hurtigt i sitt element än
myggorna eller sländorna i den lättare luften.

Hos springkräftorna och märlorna finna vi stjerten
äfvenledes utbildad till det hufvudsakligaste rörelseorganet, men här
är den jemte de bakre stjertfötterna försedd med gaffelformiga
bihang, hvilka tjena de med långa hopp framskjutande
sällarne till springfOtter. I tillstånd af hvila äro de med
spetsarne vända mot bröstet och tillbakaslagna, men genom hastig
utsträckning bakåt kasta de det lilla djuret, som man vid en
vandring på stranden ofta uppskrämmer framför sig, långt bort
genom luften.

Hos hvalfisklössen, som uppslå sina bopålar på huden af
hafvets Leviathan, äro fötterna försedda med starka klor,
medelst hvilka de fästa sig så hårdt, att man ej lätt kan
bortrycka dem oskadade, om man ej på samma gång afskär ett

Fig. 20.

stycke af hvalfiskens
öfverhud. Hos de
ytterst smala, långbenta
skelettkräftorna (fig.
20), som hafva ett
nästan spöklikt utseende
och långsamt krypa
omkring mellan tång





och stenar, äro de främre fötterna beväpnade med klor, som
kunna läggas bakåt för att gripa ett föremål, under det de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>