Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crustaceerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda bakre, mycket längre benparen mera lämpa sig för att
kunna hålla sig fast. Sålunda ligger den magre röfvaren
säkert för ankar, beredd att gripa det förbisimmande bytet.
Allt efter de till crustaceerna hörande gråsuggornas olika
lefnadssätt äro deras fötter olika formade. Hos springsuggorna,
som dels krypa omkring i stillastående sött vatten på stenar
och vattenväxter, dels lefva på fuktiga ställen utom vattnet,
ersättes benens obetydliga längd genom deras större antal.
Hos de simmande vattensuggorna bildar stjertfötternas sista
par med den sista stora, sköldformiga stjertringen en stor fena,
medan de under märtornas svansända såsom parasiter lefvande
lussuggorna med korta hakfötter hänga sig fast vid det djur,
de valt till sin bostad.
Sju benpar, som gråsuggorna hafva, skulle icke varit
tillräckliga att med den för skolopendrarne egendomliga
hastigheten förflytta dessa ljusskygga rofdjurs masklikt långsträckta
kropp från ett ställe till ett annat. Derföre finna vi 17 fotpar
hos det tropiska Amerikas halfannan fot långa
jätteskolopender och icke mindre än 69 hos den till Tysklands fauna
hörande, blott 1 3/4 tum långa lysande skolopendern, som i mörkret
glimmar lika starkt som någon lysknäppare.
Hos iuliderna framskjuta till och med två benpar från
hvarje kroppsring, så att dessa små djur kräla fram, väl icke
på tusen fötter såsom det alltför frikostiga språkbruket vill
hafva det, men dock alltid på några hundra och vid hvarje
rörelse utsträcka lika många ben som ett helt kompani
soldater.
Under det rörelseorganerna här hafva storartadt förökat
sig, äro de hos de parasitiska crustaceerna mer eller mindre
borttvinade och förvandlade. Sålunda finna vi hos
flodfisklössen det främre benparet förvandladt till två tjocka sugskifvor,
under det de öfriga fem benparen dels äro försedda med klor,
hvarmed djuret kan hänga sig fast, dels med af flimmerhår
betäckta fenor, med hvilka det kan simma eller ro sig fram i
vattnet. Hos hafsfisklössen saknas sugskifvorna, och hos lernæerna,
som efter det de en gång borrat sig in i det djur, på hvilket
de lefva såsom parasiter, icke mera vika från stället, saknas
fötterna helt och hållet, under det de hos de äfvenledes
fastsittande fransfötterna blott tjena till att förrätta respirationen
och gripa bytet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
