Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crustaceerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon utan stor möda finner, ty öfverallt der hon förekommer
finnas äfven sjösnäckor i mängd. Pagurens högra klo är
betydligt större än den andra och passar alltid noga till det af
henne valda eller eröfrade husets mynning. När hon fruktar
ett angrepp och drager sig tillbaka i sin boning, gör klon
henne sålunda samma tjenst som det lock, hvarmed den
ursprunglige egaren tillslöt sin fästning. Så finna vi i hela
inhyseskräftans organisation ett underbart samband med det
snäckhus, som hon har att tacka för sitt fortfarande bestånd.
Snäckan och kräftan leda påtagligen sitt ursprung från samma
skapande idé, ty huru skulle väl slumpen kunnat åvägabringa
ett så märkvärdigt förhållande mellan tvänne djur, som höra
till fullkomligt olika klasser! Här se vi tydligt och klart huru
det ena hjulet uti skapelsens stora urverk griper in uti det
andra, så att den eviga ordningen framgår ur den harmoniska
rörelsen uti den underbara mekanism, hvars visare oaflåtligt
visar på den allsmäktige.
I afseende på intelligens stå skorpdjuren långt efter
insekterna. Deras instinkt inskränker sig i allmänhet blott till
ett våldsamt gripande eller listigt fångande af ett byte,
gräfvandet af ett jordhål eller uppsökandet af ett snäckhus för att
deruti gömma den långa värnlösa kroppen. Vi finna ingen
omsorg för ungarne, ingen ömsesidig tillgifvenhet, ingen
gemensam sträfvan för ett särskildt ändamål, ingen kärlek, men väl
vrede och stridslystnad.
Blott hos landkrabborna påträffa vi ett märkvärdigt
exempel på denna vandringsinstinkt, som vi vid betraktandet af de
högre djurklasserna ofta skola få tillfälle att beundra. Dessa
djur lefva merändels i fuktiga jordhål på skogbeklädda berg,
men tåga om våren i oerhörda svärmar ned till hafvet, för att
anförtro sina ägg åt den genomvärmda strandens mognande
kraft. Efter fullgjordt arbete återvända de ibland dem, som
lyckligt undgått vandringens faror, svaga och utmattade till
sina vanliga vistelseorter, och några veckor sednare lemnar den
unga affödan i milliontal hafsstranden, för att vandra till
bergstrakternas svala och fuktiga skogar. Hvem förmår väl förklara
den hemlighetsfulla dragningskraft, som drifver dem till dessa
obekanta nejder; hvem säger dem att de bortom den glödheta
kusten, der för dem ej är lämpligt att vistas, skola finna en
mera passande vistelseort? Hvaraf kommer det att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
