Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den utbildade insekten växer icke mera och äter föga
eller alls intet. Hans hufvudsakliga förrättning är att sörja för
slägtets fortplantning, och så snart han en gång lagt sina ägg,
utslocknar merändels snart hans lif, som vanligen blott är
inskränkt till en kort fortvaro.
Kasta vi nu en jemförande blick på den otaliga
insektshärens organer, visa oss redan de ledade spröten eller
antennerna en underbart mångfaldig skiljaktighet till formen. Än
äro de trådformigt förlängda, än klubblikt förtjockade, här visa
de sig kamlika, der fjäderdelade eller bladformiga. Man
finner dem släta eller hårbeklädda, enkla eller förgrenade,
försedda med knapp eller knäformigt böjda samt med
sågartadt tillspetsade eller taktegelformigt i hvarandra ingripande
leder.
Då allting är lugnt, blifva de ofta böjda bakåt eller lagda
intill sidorna af hufvudet eller bröstet, och ofta finnas äfven
särskilda kanaler eller rännor, uti hvilka dessa så fina
organer kunna gömmas och skyddas för mången skada. När
insekten är i rörelse, blifva antennerna vanligen utsträckta framåt
och på olika sätt vridna hit och dit, än omvexlande och med
försigtig långsamhet, än med ytterst raska svängningar. Ofta
äro de mycket olika hos båda könen. Hos desmansbaggarne
finna vi hannarnes af dubbel längd, och hos de stora
hvitspräckliga ållonborrarne (Melolontha fullo) är hannens klubba
minst tio gånger längre än honans. Hvad lysmaskarne, jemte
många andra slägten och arter, angår, kan man genast
igenkänna hannarne på deras antenners mer eller mindre talrika
förgreningar, ty honornas spröt äro här enkelt tandade.
Hvad dessa så prydliga organers funktionella betydelse
vidkommer, har man dermed ej ännu kommit på det klara.
Genom Erichsons undersökningar har blifvit ådagalagdt att
deras hornskal är genomborradt med många små hål, som från
insidan äro slutna genom en fin hinna och hos olika insekter
på olika sätt fördelade. Då nu sålunda luften lätt kan
intränga uti dem, anses de af denne utmärkte entomolog för
luktorganer.
Äfven Burmeister har genom sina fortsatta
undersökningar på de med bladlika antenner försedda skalbaggarne
(ållonborre, torndyfvel, ekoxe) kommit till den öfvertygelsen, att hos
denna stora insektsfamilj de inre, mot hvarandra liggande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
