- Project Runeberg -  Gud i naturen /
229

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gallerformiga och med porer försedda ytorna af antennerna
äro att betrakta såsom luktorganer.

Man har äfven förmodat att de tjena hörseln, hvars
verktyg ännu icke blifvit med bestämdhet utforskade, men deras
väsendtligaste nytta torde väl hänföra sig till känselsinnet, en
betydelse, som redan språket erkänt genom namnet trefvare
eller känseltrådar.

Luktsinnet är af en underbar finhet hos många insekter,
isynnerhet hos sådana som lefva af as eller animaliska
afskräden. Ett föremål, som lämpar sig för deras behof, faller knappt
till marken, innan Copris-baggarne genast skynda till stället
från afstånd, som jemförelsevis icke äro mindre
utomordentliga än de rymder, hvilka gamens öga genomskådar. Ett starkt,
muntert surrande betecknar deras lifliga flygt, som i styrka
och uthållighet öfverträffar alla andra skalbaggars. Dessa
egenskaper äro också påtagligen oumbärliga för ett tillbörligt
utöfvande af deras nyttiga förrättning.

Sir Emerson Tennent var en gång närvarande vid en
elefants död, hvilken afled så lugnt och stilla, att man först
underrättades derom genom de tusentals svarta flugor, som
nästan plötsligt kommo flygande i riktiga moln och betäckte
liket, oaktadt ögonblicket förut ingen enda varit synlig. Af
börjande förruttnelse kunde man ej märka något spår,
åtminstone undgick den fullkomligt åskådarnes gröfre sinnen —
men en egendomlig dödslukt måste väl dock straxt efter sista
andedraget hafva inbjudit flugorna till festmåltiden.

Uti jordens varmare trakter händer det till och med att
de roflystna tvåvingarne icke ens afvakta döden, utan redan
före lifvets utslocknande inställa sig såsom säkra
olycksprofeter. I gula febern kan flugornas inställelse leda den
tvifvelaktige läkaren på rätta prognosen, huruvida den märkvärdiga,
feberfria mellantid, som understundom inträffar under sista
stadiet af denna mördande sjukdom, betyder ett förestående
slut eller en börjande förbättring. Inställa de sig i stor mängd,
utan att låta förjaga sig från patienten, så äro utsigterna klena
för honom.

Af lika utmärkt skärpa är myrornas luktsinne. Blifver uti
ett tropiskt land, der dessa insekter, som bekant är,
förekomma i en förvånande mängd, en liten sockerbit omvirad med
papper lagd på midten af ett bord, så förflyta blott några få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free