Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många trakter under namn af dödsuret kända lilla skalbaggen.
Genom ett häftigt klappande med hufvudet, hvarvid han
stödjer sig på de fyra bakre benen, frambringar hannen en ton,
som liknar knäppningarne af ett fickur och som honan
besvarar: en oskyldig konversation, som dock ofta af vidskepliga
sinnen tydes såsom förebud till ett dödsfall i huset. Så
gripes den obildade af förskräckelse och bekymmer, då han, om
han hade bättre insigt, skulle beundra skaparens
förvånansvärda inrättningar.
Omringade af tusende faror och förföljda af tusentals fiender
skulle insekterna icke kunna undgå att blifva utrotade, om ej
skaparen på ett underbart sätt utrustat dem med de mest
olikartade skydds- och försvarsvapen. Många blifva redan genom
sin färg eller form skyddade för många angrepp, utan att de
sjelfva behöfva det ringaste anstränga sig.
Den gråe, svartfläckige Curculio nebulosus liknar så noga
den mark, hvarpå han vanligen uppehåller sig, att han till och
med lurar en efter byte lysten entomologs falköga, och den
ljusgröna Cassida viridis har en sådan färglikhet med det blad,
på hvilket hon lefver, att hon med sin vanliga orörlighet och
afplattade form ej kan skiljas från en enkel liten upphöjning
på växten.
Nästan alla nattfjärilars (Nocterides) vingar äro mörka
eller mattfärgade, så att dessa insekter om dagen ej behöfva
gömma sig, utan kunna hvila i det fria på trädstammar,
häckar eller murar, utan att blifva upptäckta af sina fiender.
Men äfven de brokigaste fjärilar äro på samma sätt
skyddade. Våra Vanessa-arter, som på vingarnes yta bära en så
glänsande färgprydnad, äro alla på ryggsidan svarta och ådrade
med brunt eller grått, så att det har sig ganska svårt att skilja
dem från den mark eller de trädstammar, på hvilka de sätta
sig med hoplagda vingar. Vår Satyrus, Briseis, Hermione och
Fidia, som uppehålla sig på torra ställen af marken, äro i
öfverensstämmelse med färgen på deras vistelseort gråa och
marmorerade med svart på undre sidan, under det de på öfre
sidan skimra med temligen lifliga färger.
När med färgens likhet äfven formens förenar sig, blifver
synvillan så mycket fullständigare, och ett icke ringa antal
insekter äro begåfvade med detta medel att undgå sina fiender.
Sålunda hafva mätarnes larver, när de hvila, fullkomligt samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
