- Project Runeberg -  Gud i naturen /
242

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men ett nytt bad på tjugofyra timmar var för mycket äfven
för dessa härdade dykare.

Insekternas lifsseghet visar sig äfven uti den jemförelsevis
ringa smärta, som de gröfsta skador hos dem tyckas förorsaka.
En olycklig harkrank, som af sitt hårda öde lemnas i
händerna på ett grymt barn, flyger ofta bort efter förlusten af
hälften af sina ben och ett exemplar af Scotia quadrimaculata,
en stor sydeuropeisk geting, befriade sig icke blott från den
nål, hvarmed en obarmhertig entomolog hade genomstungit
honom, utan åt äfven, kanhända af hämnd, sönder de
andra insekterna, som samlaren med stor möda hade uppsatt i
sin låda.

Många insekter låtsa vara döda för att undgå sina fiender.
Larven af Hydrophilus piceus
blifver vid ringaste vidröring
plötsligt mjuk och slapp, liksom om den redan för längesedan hade
upphört att lefva. Bupresterna och en mängd curculionider,
som uppehålla sig på blad, afvakta icke ens vidröringen, utan
se faran komma redan på något afstånd och undgå henne
derigenom att de frivilligt falla ned på marken, der de blifva
liggande stela och orörliga.

Vidrör man hästbaggen under krypningen, gör han halt
och sträcker ut benen så styfva, som om de voro gjorda af
jerntråd, under det guldstekeln likt igelkotten sammanrullar
sig till ett klot; men det torde dock vara stort skäl att
betvifla, det de skarpsynta fåglarne låta lura sig genom dessa
något grofva konstgrepp.

Anobium, som Fabricius med fullt skäl gifvit binamnet
pertinax eller halsstarrig, visar en underbar ihärdighet, då den
låtsar vara död. Det stoiska lugn, hvarmed den fångne
indianen uthärdar de förfärligaste qval, som hans fiende möjligen
kan upptänka, låter knappt mäta sig med detta lilla djurs
heroiska uthållighet.

Man må stympa det, afrycka det den ena lemmen efter
den andra eller steka det lefvande öfver en svag eld, så skall
det dock icke förråda sig, icke röra på sig eller genom något
tecken gifva tillkänna att det erfar smärta och att dess stela
tillstånd blott är frivilligt.

Några insekter sätta sig i en hotande ställning och söka
på detta sätt bortskrämma sin fiende. När den stora larven
af Bomhyx regalis, som amerikanarne kalla den behornade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free