Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom eremitkräftorna i deras slutna snäckhus. Fodralet har
ofta ett mycket besynnerligt och ojemnt utseende, emedan det
vanligen består af det mest olikartade material — blad,
splittror, rötter, sandkorn och till och med små snäckor och
mussleskal — men invändigt är det tapetseradt med fint silke och
liknar alltid ett rör med två öppningar för hufvudet och den
bakre extremiteten.
På sitt af tunna, långsåt eller på tvären liggande bitar
förfärdigade fodral lägga många larver klufna stycken af
rörstänglar liksom ett öfverplagg utanpå den undre drägten och
hafva understundom ett sådant stycke på ryggsidan och ett på
buksidan liksom ett radband. Andra deremot gå på ett mera
beqvämt sätt tillväga, i det de begagna förut afbrutna
rörstycken, utan vidare omständigheter krypa in uti dessa och
hopfoga några efter hvarandra.
Det finnes äfven fodraler, som blott till en del bestå af
långsåt eller på tvären liggande stycken, men framtill hafva
några träbitar, små stenar eller snäckskal, sannolikt för att
derigenom göra dem tyngre, så att den bakre delen lättare
skall vända sig uppåt. Man finner dem understundom äfven
helt och hållet sammansatta utaf små skal af vattensnäckor,
som mången gång ännu lefva och måste låta bortsläpa sig mot
sin vilja, alldeles som om en vilde hopsydde lefvande möss,
mullvadar, ekorrar och harar för att deraf förfärdiga sig ett
klädesplagg.
Oaktadt alla dessa fodraler till utseendet äro mycket tunga
och oviga, kunna dock larverna temligen lätt krypa med dem
på bottnen eller klättra upp på vattenväxter, emedan de
uppbäras af vattnet. Merändels välja sig dock larverna
materialier, som äro lättare än vattnet, ty sjelfva sjunka de till
bottnen, när man utdrager dem ur fodralet, och kunna icke simma.
Sjelfva silkesspånaden sjunker i vattnet, men de derifrån
lossade splittrorna simma på ytan, och deraf kommer det sig
sannolikt att de vid tyngre fodraler af sand eller
snäckskal fastklibba oformliga trästycken för att gifva dem större
lätthet.
När vattenmalen vill förvandla sig till puppa, spinner den
vid båda ändarne af sin lilla fästning ett silkesgaller, som väl
insläpper det för djuret nödvändiga vattnet, men spärrar
ingången för mången fiende. Så vet instinkten hos dessa djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
