Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa i kroppsligt afseende så små och svaga djur skadeslösa
för bristen på fysiska krafter. Instinkten är för insekten
Minervas skyddande ægid, som lyckligt hjelper honom igenom
tusende faror, lärer honom att på det skickligaste sätt förskaffa
sig sin föda, följer honom från födelsen till dödsstunden, vakar
som en räddande engel öfver den unga affödan och till och
med tvingar individen att egna hela sitt lif åt en gemensam
stats välfärd.
Huru förstå insekterna att sörja för sina efterkommande?
Huru underbar är ej den instinkt, som lärer dem att lägga
sina ägg på sådana ställen, hvarest larverna, så snart de krypa
ut, genast finna den mest passande föda!
I början af Augusti, då hasselbuskens frukter ännu äro
mjuka och späda, genomstinger nötvifvelns hona (Balaminus
nucum) det eftergifvande skalet, lägger ett ägg uti punkturen
och fortsätter detta förfarande, ända tills hennes förråd är
helt och hållet uttömdt. De utkrupna larverna äta af den söta
kärna, hvaruti den moderliga omsorgen har inbäddat dem, och
när slutligen nöten sent på hösten faller till marken, utkrypa
de helt beqvämt genom det lilla hålet på skalet och gräfva
sig genast ned i jorden, der de snart derefter ömsa skinn och
förvandla sig till puppor.
En annan vifvel (Rynchites auratus) uppsöker äpplenas
solsida, aflossar en liten smula af skalet, gräfver sig ett litet hål,
inlägger ett ägg deruti och insätter ånyo skalet så
omsorgsfullt deröfver, att man knappast är i stånd att upptäcka
stället. Den utkrypande larven lefver sedan egentligen ej af
äpplets köttiga massa, utan genomborrar densamma, tränger in uti
kärnhuset, lefver af kärnorna, arbetar sig derefter genom
äpplet, faller frivilligt till marken och öfvergår till puppa uti
jorden. En annan art af samma slägte (Rynchites betulæ) gör på
ett ytterst konstmessigt sätt inskärningar från randen af
björkens löf, för att kunna upprulla ränderna och af dem bilda en
tratt, hvaruti han lägger ägget. Då han tillika delvis
genomgnager midtelnerven, förtorkar bladet så småningom, så att
larven, när den kryper ut, finner sin af den torra
bladsubstansen bestående föda redan färdiglagad. När sedan det vissnade
bladet faller af, förvandlar han sig till puppa i jorden.
Rynchites betuleti, som åstadkommer stor skada på vinbergen i
Rheingau och vid Mosel, sammanrullar icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
