Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta att modern bedömde ungarnes aptit efter sin egen och
framsatte för dem sina egna favoriträtter, t. ex. en ragout på
rosor eller frikassé på löfkojor; men nej! en inre befallande
stämma säger henne, att de små ej skulle vara betjenta
dermed, utan vilja blifva på helt annat sätt serverade. Så snart
hon funnit ett passande sandigt ställe, eller någon annan plats
med lös jord, ställer hon sig der som en hund, hvilken
gräfver efter möss, för att med framfötterna kasta jorden under
buken bakom sig och fortsätter på detta sätt att gräfva med
outtröttlig ifver, tills hon fått en tillräckligt stor håla färdig.
Sedan hemtar hon en spindel eller tjock larv i närheten
och släpar den på marken till hålet, hvarvid icke sällan en
häftig strid utvecklar sig. Hon biter eller snarare blott
klämmer sitt byte om strupen, ty man ser ingen saft utrinna, så
att spindlarne och larverna under många krökningar genast
förlora all kraft till motstånd, men dock ännu blifva vid lif
några dagar. Spindlarne falla frivilligt ur sitt nät till marken,
då getinghonan närmar sig, men denna list är dem till ingen
nytta, ty hon låter ej derigenom vilseleda sig. I närheten af
hålan klämmer hon dem ännu några gånger om strupen,
isynnerhet om de äro för mycket rörliga af sig, kryper sedan ned
deruti och drager rofvet efter sig. Derefter stannar hon
omkring en minut i hålan och lägger blott ett enda ägg på
spindeln eller larven, öfverhölj er den sedan omsorgsfullt med jord
eller små träsplittror och flyger sin väg.
Den utkrupna larven biter genast ett hål i skinnet på den
bedöfvade spindeln, som hans moder — en ädel stråtröfverska
— alldeles icke sårade af egoistiska motiver, utan af ren
kärlek till sin afföda, och suger så starkt, att kroppen
oupphörligt går i vågor upp och ner. Sålunda har han redan efter
några få dagar hunnit förtära rofvets safter, och då nu detta
dör, uppäter han äfven dess kropp ända till de hårdaste
delarne.
Ichneumonidernas eller steklarnes stora familj gör sig ej
besvär med att bortsläpa det för den unga affödan bestämda
slagtoffret, utan vinner på ett beqvämare sätt sitt mål genom
att helt enkelt lägga sina ägg på eller uti andra insekters
larver och puppor. Mycket små arter, ty det finnes sådana som
man knappt kan upptäcka med blotta ögat, lägga till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
