- Project Runeberg -  Gud i naturen /
288

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindlarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rand förstärker den flitige spindeln genom tre- eller fyrdubbla
trådar, och då han dessutom ganska ofta löper omkring på
nätet, isynnerhet när han gör någon fångst, så bilda sig
slutligen flera lager öfver hvarandra, hvarigenom väfnaden blifver
så fast och tjock, att man måste använda något våld för att
slita sönder densamma. Från ränderna af det egentliga nätet
utspänner han derjemte äfven ofta flera fot högt en mängd
särskilda trådar, hvilka liksom tågverket på ett skepp korsa
hvarandra i olika rigtningar och kunna betraktas såsom
fästningens utanverk. Den förbiilande flugan stöter emot ett af
dessa tåg och störtar ned på det derunder utspända nätet, i
hvilket hennes ansträngningar att befria sig blott ännu mera
inveckla henne. Men för att icke afskräcka det väntade
bytet eller kanske äfven för att undgå en starkare fiendes
falkögon, är det nödvändigt att jägaren döljer sitt hemska anlete.
Under nätet väfver sig alltså den försigtige spindeln en med
tvänne öppningar försedd cell af silke, hvaruti han
fullständigt kan dölja sig. Men huru skall han kunna erfara hvad
som försiggår deruppe? Åh, derför har den utmärkte
byggmästaren äfven sörjt, ty från randen af nätet till hans håla
äro flera trådar utspända liksom telegrafer, hvilka genom sina
svängningar genast underrätta honom om fångsten af en fluga
och på samma gång tjena honom till brygga, hvarpå han desto
snabbare kan komma till det fångade bytet.

Förstör man spindelns väfnad, så kan han af sitt förråd
två eller tre gånger förfärdiga en ny, men sedan tryter
spinnämnet för honom, så att han då antingen måste gå förlorad,
eröfra sig en annan eller kanske äfven uppsöka en öfvergifven,
hvilket ej är så svårt, emedan de unge spindlarne göra sig
tvänne nät.

Geometerspindlarne, till hvilka våra korsspindlar höra, gå
på helt annat sätt tillväga, då de förfärdiga sitt ännu mera
konstrika nät. Alldenstund det vanligen är utspändt lodrätt
eller något snedt på en öppen plats mellan buskarne, måste
spindeln naturligtvis rundtomkring fästa linor, vid hvilka
radiernas från medelpunkten mest aflägsna ändar kunna fastsättas.
Detta är alltså det första som han företager. Formen på det
rum, som denna begränsning innesluter, är honom likgiltig, ty
han vet rätt väl att han med lika stor säkerhet kan beskrifva
en cirkel i en triangel som i en qvadrat, och vid valet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free