Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu så småningom verkningarne af deras slag. Förskräckta af
de stampande hästarnes larm draga de sig undan allt närmare
intill stranden, der de såras med harpuner och dragas upp på
steppen med torra stänger af trä, som icke leda elektriciteten.
Detta är den underbara striden emellan hästarne och
gymnoterna."
Hos andra fiskar är det ett svärd eller en såg, som
understödjer verkningarne af en mäktig tandrad. Ve det arma
djur, som träffas af den tandade taggen på spjutråckans stjert
eller råkar i vägen för den snabbt förbiskjutande chirurgen
(Acanthurus), ty det med spetsen framåt vända, en törntagg
temligen lika vapen, hvarmed stjerten på båda sidorna är
utrustad, ristar ett långt gapande sår i kroppen på det olyckliga
offret.
Den fruktansvärda lancetten är dock ej farlig för någon
annan än chirurgens fiende eller byte, emedan den efter
godtycke kan uppresas alldeles som kattens klor och fredligt
hvilar i en ränna, då djuret ej försvarar sig eller vill angripa.
Den väldiga tagg, hvarmed många siluriders eller
malfiskars ryggfena är beväpnad, begagnas af dessa fiskar på ett
egendomligt sätt till fångande af deras byte. De smyga sig
nemligen under det offer, som de hafva utkorat till föda åt
sig, stiga sedan plötsligt rakt uppåt och gifva det flera sår
efter hvarandra i buken. Michaux observerade flera gånger
detta sätt att anfalla uti Ohios klara vatten. Denna manöver
är fullkomligt motsatt roffågelns, som uppifrån störtar ned på
sitt byte.
När flygfisken (Exocætus volitans) fruktar någon hotande
fara i sitt egentliga element, höjer han sig medelst sina
utomordentligt stora bröstfenor upp i luften, skjuter som en
pil fram öfver vattenytan ofta ända till hundra fot långt och
derutöfver samt undgår på detta sätt den hungrige bonitens
eller den roflystne delfinens glupande svalg. Väl händer det
understundom att en mås eller tropikfågel uppfångar honom,
innan han ånyo dyker ned i djupet, men detta torde dock
inträffa långt mera sällan än man enligt den kända fabeln skulle
kunna förmoda. Huru ofta kasta sig icke hela svärmar af
dessa vackra, silfverglänsande fiskar upp ur vattnet, utan att
ens någon enda sjöfågel är i sigte, och är detta sednare någon
gång händelsen, kunna dock alltid blott några få blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
